itsgottabeyou

”Vad vill du Sophie?” Svarade hon kallt.

”Alex, förlåt mig, snälla. Jag vet att jag har varit världens sämsta kompis!” Utbrast jag.

”Jag bryr mig inte vad du har att säga, jag stannar hos Kayla och Tyra ett tag”.

”Men nej, så kan du inte göra!”

”Screw you Sophie”. Sa hon och lade på.

---

Jag stannade hemma dagen efter bråket. Jag hade ingen lust att möta Alex i skolan, jag skulle inte klara av att se henne utan att börja gråta. Och att se henne ignorera mig. Det gjorde ont att bara tänka på det. Jag gick runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle göra. Harry hade messat men jag hade ingen lust att prata med någon just nu, inte ens Harry. Men så hörde jag telefonen ringa, jag tog upp den och var beredd på att ignorera samtalet, men det stod Louis på skärmen, jag svarade.

”SOPHIE, how are you? Harry is worried”. Utbrast han snabbt.

”I´m okey, I just wanted to be alone”. Sa jag tyst.

“Talk to me! Or, I can come over”.

“But I don´t wanna talk to Harry right now and he will come with you”.

“I can just say I´m going out”.

“Okay then”. Sa jag och han lade på. Jag kollade vad jag hade på mig, en fläckig tröja och ett par shorts, jag skyndade in på rummet och drog på mig en vanlig klänning och insåg sen att jag inte brydde mig hur jag såg ut, men jag behöll klänningen på. Louis ringde på efter en stund och han drog med mig till vardagsrummet direkt.

”Tell me now Soph!” Sa han med bestämd röst.

”It´s just everything… ” Sa jag och kände hur tårarna började bränna i ögonen. Jag lät dem rulla ner för kinderna, Louis tog mina händer.

”Alex said yesterday that I always stay at your place, with Harry. That I don´t care about her, which isn´t true at all”.

“And did you know that Liam wants a break from her?”

“No I didn´t, why would he want a break?”

“He met Danielle, apparently”.

“But, still. And why aren´t you in school?” Sa Louis.

“I didn´t want to face Alex, or Tyra and Kayla. My life´s a mess”. Sa jag.

“You just have to talk to Alex”.

“But she won´t talk to me. She hates me right now”. Louis öppnade armarna åt mig och jag slängde mig i hans famn och lät tårarna strömma.

 

Alex perspektiv.

Jag gick hem med Tyra och Kayla, det var första gången jag och Sophie inte gick hem tillsammans. Jag visste inte hur länge jag skulle stanna hos dem. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, hur länge jag skulle kunna hålla uppe den falska fasaden, den lyckliga tjejen som inombords var helt förstörd. Både Liam och Sophie hade svikt mig. Men jag grubblade hela tiden på om jag hade överreagerat igår kväll mot Sophie. Fast nej, hon hade inte varit där för mig de senaste veckorna, oftast fick jag gå hem själv, visst Liam erbjöd alltid att hänga med, men det ska han inte alltid behöva. Det är hon som är min rumskompis, min bästa vän, mitt allt.

”How are you Alex?” Frågade Tyra.

“Not good, not at all”.

“You can stay with us as long as you want to”.

“Thanks, but I miss her, already”. Sa jag.

“Don´t, she is a bitch and she hurt you”. Sa Kayla.

“Kayla!?” Utbrast Tyra.

“She isn´t, but yes she hurt me…” Började jag innan Kayla avbröt mig.

”Then why should you forgive her?”

“We forgave you”. Sa jag.

“Screw you Alex, stay somewhere else, come here Tyra”.

“But..?” Sa Tyra och såg chockad ut. Jag stod still och förstod inte vad som hände, de gick ifrån mig, eller Kayla drog med Tyra. Tyra kollade på mig och såg ledsen ut. Jag visste inte vad jag skulle göra, det var tomt i mina tankar. Men så tog jag upp mobilen.

”Hi Alex, what´s up?” Svarade Niall, alltid lika glad.

”Can I come over, or are you busy?” Sa jag och svalde gråten i halsen.

”Yeah sure, hey you seem sad?”

“Great, coming soon!” Sa jag och lade på utan att svara på hans fråga. På några minuter kom jag fram till Niall, jag ringde på och när han öppnade slängde jag mig mot hans famn.