Kapitel 44
Jag kände hur ryggen var lite öm efter natten på golvet. Harry låg med armen runtom mig. Jag kysste honom försiktigt på läpparna och hoppades att han skulle vakna. Men han andades fortfarande djupt och långsamt. Jag lyfte sakta på hans arm och reste mig på armbågarna för att se om de andra var vakna. De alla sov tungt. Jag log när jag såg mina vänner. Liam och Alex låg tätt intill varandra i sängen och Alex höll om honom. Louis låg vi deras fötter med armar och ben utsträckta. William låg bakom Philippa med hans ansikte i hennes nacke. Zayn och Niall låg bredvid varandra och de båda gav ifrån sig låga snarkningar. När jag lade mig lade mer ner igen möttes jag av två trötta ögon.
”Hi babe.” Viskade han med en hes morgonröst, vilket jag tyckte var riktigt sexig.
”Hello handsome.” Han drog min intill sig och kysste mig. Vi drog täcket över huvudet och fortsatte.
Denna dag hade killarna en spelning och vi valde att följa med. Vi ställde oss i kö som alla andra förväntansfulla tjejer, ja inte bara tjejer, men alla vet att killarna hade mest kvinnliga fans. Såklart kände vakterna igen oss och sa att vi fick stå längst fram, men vi avböjde för att låta andra tjejer komma längre fram. Det kanske var deras enda chans att se dem live. Alex och jag blev igenkända av många och ställde upp på bilder. De var riktigt gulliga och väldigt trevliga. De hälsade oss lycka till och gick till deras sällskap och verkade vara väldigt uppspelta. Att få göra någon så glad genom att ta en bild, det gjorde mig riktigt lycklig. Jag kunde förstå varför killarna älskade vad dem gjorde.
Det var fullt i lokalen och det började jublas och skrikas. Killarna hade nog kommit. Jag var inte speciellt lång så jag såg inte scenen så bra. De började med ”I Want” och publiken sjöng med, även vi. William stod lite smått obekvämt och sjöng med lite då och då. Killarna hade börjat med en rolig grej till varje spelning, att byta ut textrader i låtarna. Så i ”I Want” sjöng de plötsligt
”We want, we want, we want, we want Alex.
We want, we want, we want, our Sophie.
We want, we want, we want, to be loved by them”
Efter konserten var det dags för signering och Alex, jag, Philippa och William åkte till en restaurang för att äta. Efter en stund sa William att skulle träffa en kompis som bodde här i Los Angeles. Vi tjejer stannade kvar och åt upp innan vi styrde mot shoppingdelen. Vi kom ut från varje affär vi var inne i med åtminstone en ny påse med kläder i. Jag stod ensam utanför en väldigt lyxig butik, vad det såg ut som, och beundrade kläderna som hängde på skyltdockorna. Philippa och Alex hade gått för att köpa något att dricka, jag var fast med kassarna. Jag såg William gå på andra sidan med en Starbucks kopp i handen. Jag tänkte ropa på honom men såg att en tjej slöt upp vid hans sida med en kasse i handen. Jag hejdade mig. Så det var hans kompis. Inget fel med att det var en tjej. Men något kändes inte rätt. Jag följde dem med blicken. De såg glada ut och gick längs gatan. Men de stannade. Han böjde sig ner och kysste henne. Jag blev fylld av förvåning och ilska samtidigt. Jag tittade runt för att se om Philippa och Alex syntes till, som tur var gjorde de inte det. Skulle jag berätta, skulle jag konfrontera William om det? Berätta för Harry, Alex? Jag var så djupt inne i mina tankar så jag märkte inte att Alex och Philippa stod plötsligt bredvid mig.
”Har det hänt något, du ser chockad ut.” Det var Alex som frågade. Jag tittade genast runt omkring oss efter William, men såg honom inte. Lättnad sköljde över mig.
”Nejdå. Köpte ni inget?” De hade båda tomma händer.
“Haha. Åh nej, det glömde vi helt bort! Vi får köpa något nu.”
Tillbaka på hotellet var killarna ganska trötta. Konserter och signeringar tog mycket energi. Hämt-mat stod på golvet och vi hade bildat en ring. Men alla låg ner. Det spelades Christina Aguileras Oh Mother i bakgrunden. Stämningen blev automatiskt lite halvsorgsen. Jag bestämde mig för att konfrontera William om vad jag sett tidigare.
”William, kan jag få prata med dig? Privat.” Alla vände blicken mot mig, förvånade.
”Javisst.” Även han lät förvånad. Vi ställde oss upp och gick in i Alex och Liams rum.
”Så, vad ville du prata om?” Sa han leendes.
”Älskar du Philippa?” Sa jag kallt, utan att besvara hans leende. Hans läppar drog ihop sig till ett smalt streck.
”Såklart jag gör, varför frågar du det?” sa han lugnt.
”Vem träffade du idag, jag snappade inte upp namnet.”
”Lauren.”
”Så, hon Lauren. Är hon din andra flickvän?” Han kollade med stora ögon.
”Vad fan säger du?” utbrast han argt.
”Ja, du kysste ju henne innan. Har jag fel, men brukar man inte kyssa någon man gillar väldigt, väldigt mycket? Eller kysser du dina vänner?” Han öppnade munnen för att säga något. Men jag avbröt honom. ”Och, du ska ha jävligt klart för dig att om du är otrogen mot Philippa, då kan du räkna med att du förlorat sju vänner.”
”Du ska ha jävligt klart för dig att du inte säger så mycket som ett ord vad du såg idag!” skrek han.
”Jo det kan du räkna med att jag kommer. Men jag vill bara veta, vem är Lauren?” skrek jag tillbaka.
”Lauren är en tjej som jag har pratat med i över två år. Jag älskar henne. Men inget har hänt.” Jag fnös.
”Och tror du att jag ska tro på det, snälla du, jag är inte dum!”
”Okej, jag har varit otrogen mot Philippa!” Skrek han ännu högre. Precis då öppnades dörren och Philippa kom in. Hennes ansiktsuttryck visade att hon hört det han nyss sa. Hon vände sig om och gick ut mot lobbyn.
”Nej, älskling. Förlåt. Jag kan förklara!” Han följde efter henne.
”William. Släpp mig. Nu. Jag vill inte höra mer. Okej? Hörde nog. Låt mig vara!” Han tog tag i hennes arm men hon skakade av sin hans hand som om hon fått en elstöt. Jag såg att tårarna rann. Alex följde efter henne och jag stannade.
”Can someone please let us know what is going on!” utbrast Harry.
”I´m so sorry babe. I forgot. Yeah I can tell. Philippa´s so called, boyfriend, cheated on her.” William såg hatisk ut. Jag slog vad om att min röst lät mer hatisk än hans blick såg ut. Killarna såg chockade ut.
”Will, how could you do that?” frågade Liam.
”I made a mistake!”
”Yeah. But you kissed Lauren today, and then here you are, acting like nothing. How can you lie to Philippa? Right to her face. You are so dead to me.”
”Harry cheated on you, and you forgave him!” Skrek William. Min haka föll till golvet. För det första, hur visste han om det? Och för det andra, varför drog han upp det nu?
”I didn´t sleep with someone.” sa Harry tyst.
”William. Gå snälla. Innan vi båda kommer säga saker vi egentligen inte menar. Jag tycker om dig, men just nu måste du åka här ifrån. Åk till Lauren. Jag tycker inte om henne, men åk dit. Nu!” Jag försökte lugna ner mig själv. Utan ett ord gick han ut. Lämnade oss sex förvånande. Då fem av oss inte förstått vad jag nyss sagt. Harry tog min hand. Jag kollade in i hans ögon och han log halvt. Han drog mig intill sig och det blev alldeles tyst i rummet. Plötsligt kom Alex och Philippa tillbaka.
”How are you Philippa?” frågade Niall. Man såg på henne att hon hade gråtit, svart under ögonen och svullen.
”I´m, okey.” hennes röst var spräcklig. Niall gick fram mot henne och gav henne en kram. Liam gick också fram till henne, Alex, Zayn, Louis, Harry och jag gjorde likadant.
Philippa fick sova inne hos mig, Harry erbjöd sig att sova inne hos Louis, Zayn och Niall. Alex erbjöd sig att sova med oss, men jag visste att hon ville vara med Liam. Philippa sa att det var okej och vi alla sa god natt utanför Liams och Alex rum. Våra hotellrum låg i fyra rum i rad. Väldigt bra och nära. Killarnas säkerhetsvakter sov på ett annat plan. Philippa och jag kröp ner under täcket. Jag strök hennes hår och hennes tårar föll.
”Jag förstår inte hur han kunde vara otrogen.” sa hon med gråten i halsen.
”Inte jag heller gumman.” Vi låg länge utan att prata. Hon grät och jag försökte trösta henne med kramar. Tillslut somnade vi och jag hoppades att allt skulle lösa sig.
