Kapitel 47
”Jo jag har beslutat en sak. Jag har tänkt på det mycket. Det handlar om William.” Började Philippa säga när vi satt på söndagskvällen och kollade på tv. Jag och Alex tittade på henne. Men hon kollade ner i soffan.
”Jag ska förlåta honom.” Hon tittade upp för att se våra reaktioner.
”Varför?” frågade Alex.
”Han förtjänar en andra chans.”
”Okej.” sa jag. Hade ingen lust att börja bråka med henne. Vi sade inget mer om det. Efter en stund skulle Philippa åka hem, vi hjälpte henne ner med hennes väskor och utanför vårt hus stod William. Varken jag eller Alex sade så mycket som ”hej” till honom. Han förtjänade inte det. Han förtjänade inte en andra chans.
Att gå till skolan kände konstigt. Även fast vi bara varit bort två veckor kändes det som om det var en evighet sen vi gick i skolan. Första lektionen var språk och jag och Alex sa hejdå vid skåpen.
”Well hello there.” Hörde jag någon säga bakom mig. Jag vände mig om för att se vem. Tyler.
”Get lost.” Mumlade jag och fortsatte gå. Han tog tag i min arm.
”Hey, I´ve missed you beautiful. And Alex.” Han flinade.
”We haven´t missed you. And still, Alex loves Liam, and I love my boyfriend Harry.”
”Too bad, well, we´ll see about that.” Sa han och gick iväg. Jag fortsatte gå till min lektion innan klockan ringde.
Jag pratade med mina klasskamrater och de ville veta allt om min resa. Även fast de sett många paparazzi bilder. Läraren kollade strängt på oss och vi blev tysta.
Efter sista klockan ringt for det elever genom korridorerna. Alla ville förmodligen hem eller bara iväg från skolan. Jag tog upp mobilen för att ringa Harry. Eftersom Alex skulle stanna med en engelsk-rapport så fick jag gå hem själv. Det gick bara några signaler innan han svarade.
”Hello babe!”
”Hi. How´s your family?”
”They´re great. But they are at work right now so I´m by myself. How was school?”
”Tell them I said hello! I can´t wait to see them! Well, school was… school. I saw Tyler today.”
”I will. Yeah, I know they want to meet you too! Oh…”
”Yeah I really don´t like him. But let´s not talk about him. Can you believe that I miss you, and you left yesterday?”
“Haha, I miss you too babe. Right now I just want to kiss you and hold you.” Jag log medan jag vred om nyckeln till lägenheten.
“Harry, I can´t wait until when you come home!”
“I´m coming on Saturday I think so it´s just a few days.”
“Do you know when the others are coming back?” Jag tog av mig skorna och satte ner väskan i mitt sovrum innan jag fortsatte till köket.
“I think Louis said he would be back on Friday, and the others on Sunday. But not sure.”
“I have to call Lou, I miss him. I miss all of you, pathetic huh?” Jag skrattade åt mig själv.
“You´re not pathetic. I miss them too. But we send videos to each other.” Han skrattade.
“Can I see?”
“Haha, no you can´t. But Soph, I gotta go. Gemma just got home. But we´ll talk soon, very soon again?” Jag kunde nästan se hans leende framför mig.
“Okey. Yes of course. ”
“I love you.”
“I love you. Bye.” Sa jag och lade på.
Jag gjorde något att äta snabbt innan jag slog upp böckerna i vardagsrummet. Jag hade mycket att ta igen. Resten av den dagen gick åt att plugga och Alex kom senare och gjorde mig sällskap. VI gjorde ett uppehåll för att gå ut och springa en rund och köpa varsin milkshake på Milkshake City.
Skolan gick långsamt och läxor och föredrag blev många. Vi hann inte träffa någon efter skolan utan det vara bara att gå hem och ta tag i det. Jag pratade med Louis på onsdagen och han berättade att han skulle komma hem på fredag kväll. Vi bestämde att vi skulle träffas i hans och Harrys lägenhet. Sedan skulle Harry komma på lördag morgon. Det fick mig motiverad och jag hann göra alla uppgifter i tid. På torsdagskvällen var vi slutkörda och klara med allt. Alex hade kommit hem med varsin Ben & Jerry och vi satte oss i soffan.
”Så Alex. Har du sett Tyler i skolan?”
”Eh, ja. Jag hängde med honom på lunchen igår.” Jag stirrade på henne.
”Lugn Sophie. Han är okej. Han har bett om ursäkt för hur han betedde sig. Så kan du försöka att ge honom en andra chans?”
”Det kan jag inte lova. Men jag ska tänka på det.”
”Tack. Lou kommer hem imorgon eller?”
”Ja det gör han. Vi tänkte gå ut eller något. Det var då du skulle träffa Gabrielle?”
”Åh kul. Ja vi ska ses hemma hos henne och köra Vänner-maraton. Liam och de andra kommer på söndag, så jag tycker att vi får göra något alla vi sju!”
Vi somnade tillslut vid halv elva och jag längtade till fredagen.
Jag var precis på väg till min sista lektion för dagen när Tyler stod helt plötsligt framför mig.
”What do you want?” Frågade jag argt. Han flinade.
”You. No just joking. Not really. But I wanted to ask you if you would want to go on a date with me?” Jag började skratta.
”Are you serious? I have a boyfriend.”
”But he´s not here he´s three hours away.”
”Can you just, give up? I don´t like you. Alex don´t like you.” Det var tomt i korridoren och han knuffade mig lätt mot skåpen. Han stod bara några centimeter från mig.
“Here´s the thing. If I see something I want, I will go and get it. And now I´m so over Alex. Now I want you.” Återigen flinade han.
“Well you need to learn how to back off.” Sa jag argt och knuffade bort honom. Jag började gå bort från honom mot min lektion.
“Bye love.” Sa han och jag hörde att han började gå bortåt. Jag försökte att inte tänka på det under lektionen men jag såg hela tiden hans flin framför mig. Efter skolan gick jag till Harrys och Louis lägenhet. Jag drog av mig jeansen och hämtade ett par mjukisbyxor från Harrys garderob. Om tre timmar skulle Louis komma till London. Vi hade bestämt att ha en myskväll för att ladda upp för imorgon då vi, Harry och Alex skulle ut. Jag lade mig i soffan och satte på tvn. Men efter en liten stund blev jag genast uttråkad. Så med plånboken i handen, skorna och jackan på så gick jag ner till närmsta matbutik. Tjugo minuter senare stampade jag in i hallen med en full kasse. Jag ringde Louis och frågade när han skulle komma så jag skulle veta när jag skulle börja laga maten.
”Sophie?” Hörde jag Louis ropa från hallen. Musiken var hög och jag stod i köket och stekte kött. Några sekunder senare stod han bredvid mig. Jag log brett och släppte stekspaden för att krama honom.
”I´ve missed you!” Utbrast jag. Han skrattade.
”I have missed you sis too! And by the way, it smells great!” Han hjälpte att lägga upp maten på tallrikar och vi satte oss vid bordet. Jag hällde upp varsitt glas vin och jag började äta. Han berättade om hur han hade haft det, medan han berättade märkte jag hur glad han blev av dem. Allt som Louis behövde nu var en flickvän. Efter maten gick vi och satt oss i soffan.
”Harry told me that you saw Tyler the other day.” Han såg allvarlig ut. Mitt leende försvann.
”Yeah I did. I get chills from that guy.”
”Did he do something?”
”No. Or, well maybe. He just basically said that he wasn´t goingt to bother Alex anymore…” började jag. Jag knöt näven när jag tänkte på vår konversation vid skåpen.
”Why do you look angry? That´s a good thing?”
”That wasn´t all he said. I then said that he was no going after me. I am the one he wants.” Jag tittade på Louis. Han såg arg ut. Han visste inte hur han skulle reagera.
”Don´t worry Lou. I will handle him.”
”Handle him? It sounds like you are going to kill him, haha.” Jag skrattade.
”But seriously, you need to stay away from that guy. He´s nothing but trouble.”
”I will. But hey, can´t we change and then go out? I´m tierd of sitting inside.” Han log.
”But do you have anything here?”
”Yes, I don´t know why. But I have a dress here. So let´s go.” Jag satte på ’Don´t you worry child’ med Swedish House Mafia och stämningen blev peppande. Vi båda sjöng med högt under tiden vi gjorde oss iordning. När klockan var 22.48 gick vi ut från lägenheten, Louis klädd i jeans och en snygg t-shirt och till det, såklart converse. Jag hade en svart klänning och svarta skor. Vi höll armkrok och skrattade.
Halv fyra låg jag återigen i sängen. Inom några minuter skulle jag sova djupt för så trött jag var.
Louis hade haft så roligt och han och jag dansade galet. Vi hade pratat med så mycket folk, dansat och druckit. Otroligt få hade kommit fram och frågat om bild, vilket var skönt. Båda behövde en sådan kväll där vi bara släppte loss. Det dunkade fortfarande i huvudet av den höga musiken.
Don´t you worry, don´t you worry child
See heaven’s got a plan for you
Don´t you worry, don´t you worry now
Hade vi sjungit med i och dansat. Det hade varit den bästa kvällen på länge. Imorgon skulle bara bli bättre. Harry skulle komma hem. Vi skulle ha så roligt att jag bara längtade. Men just nu, så ville jag sova.
Kapitel 46
Vi fortsatte gå efter de andra som var på väg till gaten. Philippa kollade på mig. Men jag skakade bara på huvudet för att säga att jag inte ville prata om det.
Vi kom ombord och William satte sig inte med oss. Som tur var. Jag och Harry satt bredvid Louis och jag lutade mig bakåt och mot Harrys axel. Somnade genast.
Vi landade klockan nio på morgonen i England-tid. Killarna åkte direkt till deras lägenhet, jag och Alex åkte till vår. Även Philippa följde med oss. Hon ville inte åka tillbaka till hennes och Williams lägenhet direkt. Vårt bagage lastade vi upp i omgångar, men väskorna fick stå innanför ytterdörren för vi var så trötta och ville bara sova. Nu var det natt för oss i USA-tid. Vi bäddade snabbt åt Philippa i soffan, då hon insisterat på att sova där för att inte störa oss. Även fast vi erbjudit att dela säng. Men vi ville alla bara sova. Jag drog ner alla persienner och vi kröp ner under täcket.
Det var nu lördag kväll så vi hade en och en halv dag att vila innan vi skulle tillbaka till skolan. Väskorna stod i hallen ouppackade. Vi alla var fortfarande trötta och sega. Efter två veckor i USA hade rutinerna ändrats. Men vi gick och köpte lite gott och bjöd över killarna till lägenheten. Vi alla tryckte ihop oss i vår soffa och fåtöljer. De berättade att dem hade en veckas semester innan de skulle åka runt i Storbritannien och Irland för en liten turné. Niall ville ha kvalitetstid med hans familj och vänner i Mullingar, Irland, Zayn skulle träffa sin familj i Bradford. Louis skulle åka hem till Doncaster. Liam och Harry skulle vara här i tre dagar sen åka hem till Wolverhampton och Homes Chapel, Cheshire. De ville vara här med mig och Alex men å ena sidan ville de hem. De hade inte varit hemma på ett tag nu och sen åkte vi till USA.
Jag sa åt Harry och Liam att de skulle ta vara av den här tiden till att åka hem och spendera deras lediga tid med familjen. Jag och Alex skulle ha fullt upp med att ta igen det vi missat. Det gick de inte med på. Men envis som Alex var övertalade hon dem att åka imorgon så vi kunde ha en dag till. De gav sig.
En film sattes på men koncentrationen var inte på skärmen utan vi pratade om resan, hur den hade varit så underbar, men vissa undantag.
”I just want to thank Liam, Harry, Lou, Zayn and Niall. I still can´t believe that we went to the US. But it was the best vacation in my life. And I´m sure I speak for Alex and Philippa too. We love you.” Jag log brett och fick fem leenden tillbaka.
”You are worth it Soph!” Sa Zayn och log.
”Philippa and Alex too, of course”. Inflikade Niall.
”The best thing was when I met Justin Bieber.” Jag kände hur mungiporna drog uppåt när jag tänkte på studiomötet.
”So, you´re Harrys girlfriend?” Frågade Justin och scrollade på mobilen. Vi var ensamma i rummet eftersom Scooter hade gått med dem andra.
”Yes I am. Okey, I just gotta say this, I love your music, I´m a big fan”. Han tittade på mig och log.
”Haha, thanks. Did you like the songs?”
”Yes, they are very, grown up songs, a bit different from Baby and One Time, but I love it!”
”That´s what I wanted, I am 18 now, not 14, so”.
“This may sound… silly. You don´t have to do it if you don´t want to, but can I take a picture with you? So I can show my friends in Sweden that I met you, they will never believe me”. Jag rodnade lite.
“Yeah sure! You´re from Sweden, cool. Your English is very good!”
“Haha, thank you”. Justin ropade på Dan att han skulle ta kort. Jag gav honom min mobil och ställde mig bredvid Justin. Han lade sin arm runt min midja och vi båda log åt Dan. Sen pussade han mig på kinden på nästa bild. Mitt hjärta slog ännu hårdare
Att få umgås med honom hade varit en dröm uppfylld. Väldigt surrealistiskt. Jag tog upp mobilen och kollade på bilden på mig och honom. Båda log stort och mitt leende blev större.
”I agree!” Sa Niall. Vi fortsatte prata om våra bästa minnen, men fortfarande nämnde ingen William. Ingen av oss var trötta att vi ville sova men sega var vi allt. Det tog ett litet tag innan man vande sig vid tidskillnaden. Jag och Harry bestämde oss för att åka till hans och Louis lägenhet för att får vara ensamma och bara ta det lugnt. De andra stannade kvar och Niall lovade att ringa när han skulle åka ifall jag inte kommit hem från Harry. Vi bestämde oss för att gå till lägenheten, det tog inte mer än tjugo minuter. Det var mycket folk ute i festkläder och de lät allihop så glada. Eftersom det närmade sig november var det ganska kyligt ute så jag höll om Harrys arm och försökte bli lite varmare. När vi kom in så stod hans och Louis resväska i hallen, ouppackade. Jag log och vi gick och satte oss i deras soffa.
”Do you miss your family?” Frågade jag. Han lade sin arm runt om mig.
”I do. It´s been like, a month since I saw them I think!”
”I haven´t seen my since… since the funeral.” Vi blev båda tysta. Jag tänkte tillbaka på när Alex morbror dött och vi åkte tillbaka till Sverige. Jag hade aldrig sett henne så. Jag var så glad att Liam var där.
”We have been together for, four months now.” Sa han och log.
”How can you put up with me? Haha.” Jag skrattade.
”Baby you light up my world like nobody else…” började han sjunga innan han började skratta. ”I remember when we first met. You were very, happy, and then you bumped into me. And got my milkshake all over you.”
”Oh my god that was so embarrassing. And when I saw that it was you.” jag rodnade när jag tänkte på händelsen.
”I thought you were so cute when you were blushing and all. I think i fell for you right then.”
”I fell for you when I saw you one The X-Factor, when you sang ”The way you look tonight ” you were amazing! But I really fell for you when we were watching that scary movie. You were so sweet, and we didn´t even know each other. I have always wondered why you invited us, we could be total psychopaths. ”
”Thanks Sophie. Ehm, you spilled milkshake all over you, not a psychopath. But Louis wanted to hang out with someone new, and you know Louis.” Han flinade.
”Yeah Louis is… Louis. But it was a good decision. I wonder how it would be if we hadn´t met you. Your life would be the same as before my maybe I would be with someone else.”
”I don´t think that whoever it would have been could do this…” Han lutade sig över mig och drog mitt huvud med sin hand mot sitt ansikte. Han kysste mig passionerat och jag tog mina händer runt hans nacke. Han styrde oss så han låg ovanpå mig i soffan. Hans händer var på mina höfter. Mina var runt hans ansikte. Det kändes så rätt att vara med Harry. Att fjärilarna fortfarande kom varenda gång jag såg Harry efter fyra månader var en underbar känsla. Jag hade fortfarande svårt att förstå hur det kunde blivit vi. En chans på miljonen. Men jag över överlycklig att det hänt.
Vi tog det ett steg längre.
Jag drog av mig mina kläder och hämtade en av Harrys t-shirts och tog på mig den. Sedan kröp jag ner i sängen. Han kom ut från toan och jag busvisslade och log.
”Woah, hello there sexy!”
”Hello to you, may I join you?” He said extremely politely.
”Of course may!” Han dansade sig till sängen och kröp under täcket och lade sig bredvid mig.
”You´re wearing one of my t-shirts?”
”Yeaaah.” I smiled trying to look innocent.
”You always look sexy in my shirts!” Han höjde på ögonbrynen flörtigt.
”You too.” Jag kysste honom och kröp upp på hans bröst. Han smekte mitt hår samtidigt som han sjöng tyst på ”The way you look tonight”. Jag somnade med ett leende på läpparna.
”Sophie..? Answer your phone!” Jag vred på mig, jag hörde min ringsignal längre bort. Harry var alltid morgontrött och tog kudden över huvudet. Jag drog av mig täcket och sprang bort till min mobil.
”Hej, ehm, hello?” jag var bara halvt vaken.
”Sophie? Haha, were you sleeping?” Niall skrattade.
”Yeah, what time is it anyway?”
”12.17. But I called because I´m leaving soon.”
”Oh, are you in your apartment?”
”Yeah, are you coming over?”
”Of course!” Jag blev alltid ledsen när killarna skulle åka hem. Men det betydde mycket för dem att få tid med deras familjer så jag var glad för deras skull.
”And, take Harry with you! I wanna say goodbye to him as well.” Jag skrattade och vi lade på.
”Harry, get up sunshine!” Han vred på sig. Jag drog av täcket och flinade.
”Okay, okay, I´m up!” Sa han och satte sig upp. Jag kastade ett par jeans och en t-shirt till honom. Själv drog jag på mig mina jeans från igår och en annan av Harrys t-shirtar. Han log när han såg vad jag hade på mig.
”You look so beautiful without makeup.”
”Yeah sure.” Han kysste mig snabbt och vi tog på oss skor för att gå över till Nialls lägenhet. De andra killarna var också där.
”Where´s Alex and Philippa?” Frågade jag.
”We already said goodbye to them, they were so tired so we let them sleep.” Louis skrattade.
”I´m going to leave with Niall.” Sa Zayn.
”I am leaving too. As much as I want to hang with you I want to see my family.” Sa Louis.
”So everyone´s leaving now except Liam and Harry?” De nickade.
”Okay. I´m going to miss you!” Sa jag. Jag gick först fram till Louis. ”Bye Lou, have fun at home!”
”Going to miss you to sis!” Han kramade mig hårt och länge. Att han kallade mig för syster var inget konstigt. Vi var som systrar till dem och dem som bröder till oss. Ja förutom Harry och Liam, såklart. Zayn stod bredvid med öppna armar.
”Bye Soph, be good in school now!” Han flinade. Jag kramade honom och insåg hur mycket jag skulle saknade dem. Tillslut blev det Nialls tur.
”Have fun in Ireland Niall!”
”Have fun in school, and when we come home we´ll have a party!” Jag kramade om honom hårt. Jag såg att Harry och Liam kramade killarna med. Jag flyttade lite på mig och lät dem säga hejdå. De fem var verkligen som bröder. De tyckte om varandra så mycket. Niall tog sin resväska och vi hängde med ner, Zayn och Louis hämtade deras resväskor och taxin väntade. Liam, Harry och jag vinkade och gick sedan upp till Harrys och Louis lägenhet.
”So, what are we doing now? And by the way, when are you leaving?” Frågade jag dem.
”In five hours. So we have time to hang out!” Sa Liam och log.
”And I´m leaving in… six hours!” Harry tog min hand.
”What are we going to do without you?” Jag flinade.
”You are going to school! And Soph, keep and eye on Tyler.” När Liam sade det försvann hans leende.
”I promise. Though I don´t think it will be necessary. You know how much Alex loves you!”
”I know. But I don´t trust him!”
”I will Liam! And if he does something, I´m gonna kick his ass!” Jag log självsäkert. Harry och Liam brast ut i skratt.
”What?” Jag tittade på dem men en ledsen min.
”Oh sorry babe. But you are as scary as a… as Niall!” Sa Harry och Liam skrattade ännu mera. Jag slog till honom lätt på axeln. Drog bort min hand och låtsades sura. Han hoppade närmare mig och kramade mig bakifrån. Liam hoppade till oss och de båda kramade mig hårt. Jag kände sedan Liams hand på sidan och han började kittla mig.
”No, no, no! Stop, hahaha.” Alla visste hut kittlig jag var. Jag skrattade högt och de skrattade åt mig.
De släppte mig tillslut och de vek sig dubbla av skratt. Jag såg i spegeln som hängde på väggen att mitt hår var huller om buller och jag började skratta åt mig själv. Sen såg jag så sur ut.
”Okay, okay. Now we don´t bully our dear Sophie anymore, let´s call Alex and Philippa!” Sa Liam och tog upp mobilen. Han pratade med Alex och han lät så glad när han pratade med henne.
Efter bara tjugo minuter stod Alex och Philippa i köket med Harry och lagade någon enkel mat. Jag och Liam satt i vardagsrummet och kollade lite halvt på tv. Jag njöt av Liams sällskap. Han var alltid så snäll och lyssnade gärna om man ville prata om något. Harry ropade att maten var klar och vi hjälptes åt att bära in tallrikar och maten till vardagsrummet.
Timmarna gick och det var dags för killarna att åka. De hade redan packat och vi följde dem ner till taxin.
”Babe, I´m gonna miss you so much this week, I promise my family will get tired of me talking about you!”Harry omfamnade mig.
”Haha. Well, you know that I will miss you too, so, so much!”
”I think it´s time that you meet my family soon Sophie.” Han tittade mig i ögonen. Det var ett stort steg.
”I would like to meet them.” Han log brett. Sen böjde han sig ner och kysste mig ordentligt.
”Go now, before I won´t let you go.” Jag log snett. Liam och Alex kramades och Harry kramade om Philippa. Liam kom fram till mig och gav en mig stor kram. De packade ner väskorna i taxin och åkte iväg. Jag var förvånad över att det var så lite fans runt omkring. Men jag tror att de förstod att killarna ville vara ifred ibland. Vi hade tagit våra saker och åkte till Milkshake City för att köpa något. Där träffade vi på några som ville ta kort med oss. Philippa fick agera kameraman men fick även vara med på bilder. Många kände igen henne från bilder när vi varit i USA. Jag var egentligen inte på humör för att ta bilder, jag var helt osminkad men ställde ändå upp med ett leende. Vi åkte tillbaka till min och Alex lägenhet och slappade resten av dagen.
Kapitel 45
Philippa och jag kröp ner under täcket. Jag strök hennes hår och hennes tårar föll.
”Jag förstår inte hur han kunde vara otrogen.” sa hon med gråten i halsen.
”Inte jag heller gumman.” Vi låg länge utan att prata. Hon grät och jag försökte trösta henne med kramar. Tillslut somnade vi och jag hoppades att allt skulle lösa sig.
Killarna lämnade oss tidigt på morgonen för att hinna med intervjuer och spelningar då vi skulle åka hem imorgon. Det var så tidigt att jag var den enda vaken. Jag hade hört dem prata utanför eftersom jag vaknade av minsta lilla ljud. Så jag hade gått ut till dem och pratat. Sen gav jag dem alla en kram och Harry gav jag en lång kyss. Liam stod med mobilen medan han väntade på att de andra skulle komma tillbaka från rummen. Det var bara han och jag där just då för de andra skulle hämta något.
”Hey Soph, you know who Ed Sheeran is, right?”
”Of course I do. You two are friends I´ve heard?”
”Yes I am, the others too. He just texted that he is here in Los Angeles right now! So tonight we will have dinner with him, and then he can come with us to the hotel. Play some music.”
”Oh. I love his music! It´s so romantic and so emotional. Thank you Liam for knowing him!” Jag gav honom en kram och han flinade. De andra kom ut igen och lämnade mig efter en kyss från Harry.
Klockan var bara halv åtta så jag gick in till Philippa igen och lade mig i sängen. Hon låg med benen över halva sängen och andades tungt. Jag log.
Hon hade haft det tufft igår. Att få reda att ens pojkvän varit otrogen är inte lätt. Jag tänkte tillbaka på samtalet jag haft med Harry efter hans kyss som spridits.
”Hi babe”. Svarade han glatt.
”CAN YOU EXPLAIN WHY THERE IS A PICTURE OF YOU AND A GIRL KISSING ON THE INTERNET?” Skrek jag åt honom. Det blev tyst, vilket bekräftade allt. Tårarna strömmade nedför mina kinder.
”I can explain Soph…” Började han men jag avbröt honom.
”No, I don´t want to hear anything more from you, ever”. Skrek jag.
“But please, let me explain at least!”
“No, goodbye Harry”. Sa jag och slängde på.
Jag hade mått så dåligt. Jag ville gråta och bara ligga under täcket. Stänga ute mig från världen. Nu kände jag mest dåligt samvete för hur jag reagerat. Men att se sin pojkvän kyssa en annan tjej, undangömd från folk, tagen av paparazzi och legat ute på internet fem minuter efter händelsen, det är svårt att hantera. Jag förstod att Philippa mådde uselt. Att William gått bakom ryggen på henne, under en lång period. Jag funderade på att ringa honom. Men jag beslutade mig för att inte göra det. Jag var djupt inne i mina tankar och märkte inte att Philippa vaknat. Ingen sade något. Hennes ögon blev blanka och en tår rann ned på hennes kind. Jag sträckte ut armarna och hon kröp upp i min famn. Precis då kom Alex in, hon mötte Philippas blick och förstod direkt. Även hon kröp upp i sängen och höll om Philippa. Som behövde all tröst hon kunde få. Tillslut somnade vi alla tre. Efter flera snyftningar från Philippas sida och flera tröstande ord av oss.
Niall ringde vid lunch för att se hur det hade gått. Jag berättade att hon fortfarande mådde dåligt, såklart, men att vi planerade att gå ut för att äta. Han blev genast glad och ropade på killarna om de ville hänga med, så fort någon nämnde mat blev Niall som eld och lågor. Vi kom fram till att mötas vid en restaurang Louis önskat. Alex och Philippa höll på att byta om jag talade om vad som var bestämt. Vi tog en taxi till restaurangen och killarna hade redan gått in och satt vid ett reserverat bord.
”How are you Philippa?” Frågade Niall direkt när vi kommit till bordet.
”I´m okey, I guess.” Han gav henne en kram först sen ställde vi oss alla runt henne och gav varsin kram innan vi satte oss ner. Vi beställde maten och killarna började genast snacka om intervjun de gjort. Reportern hade tydligen gjort bort sig under när hon frågat hur det kom sig att alla var singlar. Då märkte man hur lite han visste om dem. Vi pratade lite om William, fast det var ett ofrivilligt samtalsämne. Vi skulle resa tillbaka med honom imorgon, en resa som tog ungefär 14 timmar. Så Philippa ville prata med honom. Men hon hade absolut inte förlåtit honom. Men tanken att resa 14 timmar när man bråkar är nog inte så lockande. Hon lämnade oss och vi hälsade henne lycka till. Killarna åkte iväg för att ha en sista intervju. Jag och Alex lämnades kvar vid bordet. Vår packning var fortfarande inte klar så vi begav oss tillbaka till hotellet för att packa det vi inte behövde. Vi lade oss ner på sängen i mitt och Harrys rum och drömde oss bort.
Det kändes sorgligt att lämna USA. Även om vi bara varit här i två veckor så hade det varit underbart. Om man räknar bort William-händelsen. Jag hade fått uppleva USA med min pojkvän. Min underbara pojkvän. Mina underbara vänner. Livet var helt underbart nu. Och snart skulle det tyvärr ta slut. Tillbaka till verkligheten. Till skolan, London, Tyler. Jag hade inte tänkt på honom sedan vi lämnat England. Jag hoppades på att Alex gjort detsamma. Men jag ville inte ta upp honom.
Vi gjorde oss iordning för en sista middag ute och alla var på väldigt bra humör. Eller ja, Philippa var fortfarande nedstämd. Tydligen hade det inte gått så bra mellan henne och William. Hon hade kommit tillbaka till hotellet gråtandes och slängde sig i min och Alex famnar. Vi frågade inte vad som hänt. Ville inte plåga henne. Men vi pratade tillslut och hon ville inget hellre än gå ut och äta. Så finkläderna åkte på och sminket fixades. Killarna var så stiliga i kavajer. Niall gick direkt fram till Philippa och erbjöd sin arm. Hon tog glatt sin arm i hans och vi gick mot bilarna som stod utanför hotellet. Några fåtal fans stod utanför och vinkade och skrek. Vi stannade för några bilder innan vi åkte mot restaurangen. Vi hade reserverat hela restaurangen så vi skulle få vara helt ifred. Vi bordet satt en kille och kollade på menyn.
”Hey Ed!” Ropade Liam. Killen vände sig om. Ed Sheeran. Han som hade en gudalik röst.
”Hi Liam!” Han log och de kramades snabbt.
”This is Alex, my girlfriend. Sophie and Philippa.” Introducerade Liam oss. Vi sträckte fram handen och hälsade och killarna kramade honom. Han verkade vara lite smått blyg men det skulle förmodligen släppa. Vi satte oss ner och kocken kom ut för att berätta om menyn. Allt lät riktigt smaskigt och vi gjorde våra beställningar. Samtalet flöt på och jag njöt. Ed lovade att sjunga senare på hotellet.
”So, you got Harry on your hook?” Frågade Ed mig och log. Harry slog till honom lätt på axeln.
”Haha. I guess I did. But Harry can´t resist any girl. Especially a swedish girl.” Han blinkade med ena ögat mot Harry.
”You´re lucky, he´s great!” Vi fortsatte prata om allt möjligt. Alex skålade och gjorde ett tal åt killarna från mig och henne. Jag kunde inte tacka dem tillräckligt för denna resan. Bilen styrde sedan tillbaka till hotellet. Ed hade med sig sin egen gitarr och vi alla satte oss i Liam och Alex rum. Niall började fingra på gitarren och spelade en av Eds låtar. Lego House. Hans röst fyllde hela rummet och de andra började sjunga med. Jag själv sjöng tyst då jag inte ville förstöra den fina stämman med min. Jag hade aldrig haft talang inom sång. Men att sjunga i duschen var något jag älskade, Harry tyckte bara jag var gullig när jag sjöng för full hals. Jag hade bett honom att sjunga för mig, vilket han ofta gjorde. Och alltid när jag umgicks med Niall var gitarren framme och han brukade sjunga för mig. Så musik älskade jag, men sjunga var aldrig min grej.
Jag låg bredvid Louis som smekte mitt hår långsamt medan han sjöng med. Jag blundade och njöt. Att få vara omringad av mina bästa vänner var mer än jag önskat. Och att få träffa både Justin Bieber och Ed Sheeran var drömmar som blev uppfyllda. De spelade alla olika sorters låtar, olika genrer. Tillslut började alla gäspa i kör och klockan hade blivit två. Planet gick tolv på dagen. Så vi hade ingen mer fritid. Jag hade blivit tvungen att köpa en stor resväska för att få plats med alla nya kläder och skor jag köpt under resans gång. Alex likadant.
Vi alla kramades och sade hejdå till Ed, vi bestämde också att träffas igen när han var hemma i England. Vi gick direkt för att sova och jag tror alla somnade med ett leende på läpparna.
På morgonen var det dags att packa ihop det sista och fixa inför den långa flygresan. Våra väskor transporterades till flygplatsen och jag hade mitt handbagage på axeln. Jag hade på mig ett par svarta tunna leggings och en blå, sval och kort klänning på mig. De andra hade klätt sig i liknande kläder som jag, svala och bekväma. Vi åt frukost som Liam och Zayn hade inhandlat innan vi begav oss mot flyget. Jag var inte redo för att lämna USA. En dröm hade blivit uppfylld. Jag frågade Paul om han kunde ta en bild på oss alla innan vi skulle gå ombord. Vi ställde oss med armarna runt varandra och precis när bilden togs kysste Harry mig på kinden. Jag log brett mot honom. Jag kände att Philippa plötsligt stelnade till. William kom gåendes. Vi alla blev tysta. Jag började gå fram mot honom.
”Hej Sophie.” Sa han med en skamsen röst.
”Hej William. Hur har du tänkt göra nu?” Jag kunde inte hjälpa att känna ilska fylla mig.
”Jag vet inte. Tänkte fråga om någon av killarna kanske kan tänkas sitta bredvid mig. Jag känner mig så… usel. Jag förstår inte hur jag kunde göra så mot Philippa. Jag älskar henne.”
”Men du gjorde det. Inte bara en utan flera gånger. Jag har redan sagt vad jag tycker om dig. Förstår du hur Philippa mår?”
”Men egentligen så är det inte din sak. Låt bara oss komma hem så slipper du mig.”
”Såklart det är min sak. Hon är min vän. Men jag vill inget hellre än att slippa dig. Jag kan inte fatta att jag kunde varit så kär i dig under gymnasiet! Du är ju en skitstövel helt enkelt.”
”Håll käften Sophie. Tror du är du är något speciellt. Du är inte det. Jag har aldrig brytt mig om dig, tyckte inte om dig innan. Inte nu heller. Speciellt snygg är du inte.” Jag blev tyst. Han hånlog.
”Hey, what the hell are you saying to my girlfriend?” Harry dök upp bakom mig. Tog sin arm runt min midja.
”That´s none of you business.” Sa William kallt.
”It is. And Alex translated it to me. And only because you are horrible to Philippa, you don´t have to say those things to Sophie. And she´s way better than you.” Jag hade aldrig sett Harry så arg. Men vi försökte att inte ställa till med en scen då det fanns för många vittnen.
”Oh no, she´s not. Ugly bitch.” Sa han och gick iväg. Harry gjorde ansats mot honom men jag tog tag i hans arm.
”He´s not worth it.” Sa jag. Han tog min hand.
”I love you. And I know I´ve said it a lot but I really mean it. I love you.”
”I love you Harry Edward Styles.” Vi fortsatte gå efter de andra som var på väg till gaten. Philippa kollade på mig. Men jag skakade bara på huvudet för att säga att jag inte ville prata om det.
Vi kom ombord och William satte sig inte med oss. Som tur var. Jag och Harry satt bredvid Louis och jag lutade mig bakåt och mot Harrys axel. Somnade genast.
