Kapitel 35
Jag gick tillsammans med Sophie till första lektionen. Jag mötte Tyler när vi skulle ha grupparbete. Han bad om ursäkt för vad som hände i fredags, jag med. Det var trots inte bara han som var skyldig till det. Vi bestämde att vi skulle träffas på lunchen. Jag förstod inte varför alla tyckte illa om honom. Han hade bara varit lite full i fredags, inget mer med det.
Alex perspektiv:
Jag mötte Tyler vid skåpen så att vi skulle gå tillsammans till Subway för att äta. Vi pratade om skolan och lite allmänt om livet. Han var lätt att prata med, utåtriktad. Han var riktigt schysst. Liam hade sagt att han inte ville att jag skulle träffa Tyler, men jag kunde ändå inte sluta träffa honom helt. Det var något riktigt speciellt med honom. Dessutom var han otroligt snygg. Vi gick tillbaka till skolan för att hinna till nästa lektion. Vi mötte Sophie på vägen, hon såg inte glad ut när hon såg att jag gick bredvid Tyler. Jag viskade till honom att jag skulle prata med henne innan lektionen började. Han kramade mig lätt, varför vet jag inte. Men det kändes bra, även om jag vet att det var fel sorts känslor. Farliga känslor.
Sophies perspektiv:
När jag såg Tyler gå bredvid Alex i skolan ville jag bara gå därifrån. Jag mådde illa av att se honom, han såg ut att vara så nöjd med sig själv hela tiden. Han trodde att han kunde få Alex om han ville. Men där hade han fel. Alex började komma åt mitt håll, jag såg att Tyler kramade om henne innan hon gick mot mitt håll, och han blinkade med ena ögat mot mig. Jag mötte hans nöjda uttryck med en äcklad blick. När Alex kom fram såg hon glad ut.
”Alex, jag sa ju att jag inte vill att du ska vara nära honom. Han betyder bara trubbel”. Sa jag argt.
”Men vi är bara vänner. Inget mer. Jag lovar”. Sa hon.
”Okej. Om du säger så”. Jag trodde henne inte, jag kände Alex tillräckligt väl för att veta när hon ljög. Men jag orkade inte ta den striden just nu. Vi gick mot lektionen och vi talade inte mer om saken den dagen. Efter skolan gick Alex hem till Liam och jag hem till vår lägenhet. Jag gjorde pannkakor och satte mig framför tv:n. Det ringde på dörren, jag väntade inte någon. Kanske var det Harry, eller Louis. Jag öppnade utan att kolla vem det var i kikhålet. När jag öppnade blev jag chockad, Tyler. Innan jag hann reagera gick han förbi mig in i lägenheten.
”Ehm, excuse me. Why are you here?” Sa jag argt.
“I wanted to talk to you”. Sa han och gick in i vardagsrummet och satte sig i soffan. Jag stängde ytterdörren och gick efter honom.
”I don´t want you here”. Sa jag i samma arga ton.
”I don´t care, babe”. Sa han och flinade självbelåtet.
”Stop acting like you´re better than everyone else. And stay away from me”. Sa jag. Han ställde sig upp så att han bara var några centimeter ifrån mitt ansikte. Jag kände mig illa till mods. I mina ögon var han inte längre snygg-Tyler. Han var någon helt annan. Leendet var borta i hans ansikte, utbytt mot ilska.
”It´s gonna be like this, you won´t try to stop Alex from hanging out with me. She will forget about that stupid Liam and she will of course, fall for me. Got it?”
“No, no way. She will never forget about-” Sa jag innan han avbröt mig. Han tog tag ett hårt grepp om mina armar.
”Shut up. Just shut up Sophie. If I see anything I want, I´ll go and get it. So don´t even try to stop me”. Han släppte taget om mina armar och kysste mig på kinden”. Jag vände bort ansiktet.
”And remember, if I would want you, I could easily get you. Even if you don´t want me, you will then”. Viskade han i mitt öra. Jag stod där, helt still, utan att veta vad jag skulle svara. Han gick och hade återigen sitt självbelåtna leende. Det var tomt i huvudet. Jag kände mig tom inombords. Han hade skrämt mig och jag visste inte vad jag skulle göra åt det. Alex brydde sig inte om vad jag eller Liam sa om det, men Tyler var ett problem, jag var tvungen att prata med killarna om det.
Kapitel 34
”För helvete Alex. Vafan kysste du Tyler för? Tänkte du alls på Liam?” Sa hon lika argt.
”Jag vet inte, det bara hände. Men jag har insett att han vill bara leka. Eller något”. Sa jag. Hon släppte mig och jag gick ut till vardagsrummet för att leta efter Liam. Louis kom fram och viskade att han hade gått. Jag drog på mig skor och tog mobilen i handen och slängde dörren efter mig. Jag ringde honom, flera signaler gick. Men han svarade inte.
Alex perspektiv:
Jag ringde Liam om och om igen. Jag stod utanför vårt hus och kollade åt alla håll efter honom, men han sågs inte till. Jag provade att ringa honom igen, denna gång svarade han.
”What do you want from me Alex?” Svarade han ilsket.
“Please Liam, I´m so sorry. I didn´t know what I was doing”.Utbrast jag.
“It doesn´t matter Alex”.
“But you screwed up with Danielle, and now I did it with Tyler!” Det blev tyst i luren. Tillslut bröt han tystnaden.
”I´m at home, do you want to come over?”
“I´ll be there in a minute!” Sa jag och lade på. Jag började små jogga mot hans lägenhet och jag var där på några minuter. Jag knackade på och han öppnade direkt. Jag slängde mig i hans famn.
”Liam, I´m so, so sorry!” Utbrast jag, tårarna var nära.
”Schh…” Tröstade han mig och smekte mitt hår. Vi satte oss i hans soffa, han satte på tv:n.
”I really don´t like that guy, Tyler”. Sa Liam efter en stund.
“He´s is really nice. He was drunk, that´s all”. Sa jag.
“But still”.
“Don´t think about him anymore”. Sa jag och han tog sin ena arm runt mig och höll om mig.
Sophies perspektiv:
När Alex hade gått gick jag direkt till Louis och drog honom åt sidan.
”Where did Alex go?” Frågade jag honom.
”She went after Liam!” Svarade han. “She´ll find him, come on and dance!” Fortsatte han när han såg att jag blev orolig. Jag försökte vara allvarlig men det slutade med att jag sprack upp i ett leende och vi började dansa. Jag tänkte bort alla problem, jag visste att Alex och Liam skulle fixa det. Jag kände ett lyckorus i kroppen och jag började dansa som en galning med Louis. Harry kom fram och började dansa med oss, han var glad och hans leende lyste i vimlet. Jag såg Tyler lite längre bort, han dansade med en tjej jag inte visste vem. Han böjde sig över henne och kysste henne, precis som han gjort med Alex. Lyckoruset gick över till ilska. Jag ursäktade mig till Harry och Louis och sa att jag skulle på toa. Jag gick mot Tyler och drog bort honom denna gång. Han protesterade och drog bort min hand, men jag gav honom en mördande blick och han gav upp. Jag gick in till mitt rum och stängde dörren bakom oss.
”You want to be alone with me?” Sa han och närmade mig.
“No way. I can´t stand you. I just wanted to ask you one thing. Why are you making out with that girl, when you kissed Alex before?” Sa jag och puttade ifrån honom argt.
“Eh... I like to kiss hot girls? You are hot”. Sa han, jag kände hans andedräkt mot mig, den stank alkohol.
”You are so, so disgusting. Stay away from me and stay away from Alex, we don´t want to have you around us”. Sa jag och gick därifrån.
Jag vaknade av att alarmet började låta. Jag stängde av det och kollade på klockan. 8.30. Skolan började tio. Jag suckade, ännu en måndag. Jag låg kvar och kände Harrys varma kropp bredvid mig. Han andades tungt och djupt. Jag tänkte på helgens händelser, festen i fredags hade blivit en succé. Ja, förutom problem-Tyler. Dagen efter hade vi alla mått som vi förtjänade. Liam och Alex blev sams, som jag visste att de skulle. Sen hade vi bara tagit det lugnt jag och Alex, pluggat lite men mest njöt vi av helgen. Killarna skulle iväg för att planera en uppkommande turné. Efter tio minuter tvingade jag upp mig själv ur sängen. Jag gjorde mig iordning och gick sedan till sovrummet för att väcka Harry.
”Harry, wake up” Sa jag och satte mig på honom. Han rörde sig inte. Då började jag kittla honom i sidan. Han vred på sig lite. Jag böjde mig fram och pussade honom på munnen. Han gnuggade sig i ögonen och tittade upp.
”What time is it?” Frågade han med sin sexiga morgonröst.
”It´s time to get up!” Sa jag och flinade. Han drog täcket över huvudet.
”Come on, get up lazy!” Sa jag och gick ut i köket. Alex sov hos Liam så det var bara vi hemma.
”Harry, come up if you want a kiss before I go” Ropade jag. Jag hörde tunga steg från sovrummet. Jag vände mig om, där stod Harry i ett par kalsonger och rufsigt hår. Han fixade till det och kom fram till mig. Jag lade armarna om honom.
”You smell good” Sa han och kramade om mig.
”Thanks. You look, eh, tired!” Sa jag och flinade.
“I am. I hate mornings. But hey, you talked about a kiss…” Sa han och log oskyldigt. Jag log tillbaka. Jag snuddade mina läppar vid hans, men innan det blev en kyss drog jag mig tillbaka.
”Sorry, kiss after breakfast”.
”Hey, not fair!” Sa han och såg sur ut. Jag åt frukost lite snabbt och Harry hade gått och lagt sig igen. Jag borstade tänderna sen gick jag in till honom och satte mig på sängkanten. Han hade somnat till, men satte sig upp när han kände att jag rörde honom.
”Want that kiss now?” Frågade jag och log.
”Maybe I don´t want a kiss”. Sa han.
“OH MY GOD, Harry Styles don´t want a kiss. That´s a headline”. Sa jag och flinade.
”Come here, my crazy girlfriend”. Sa han och drog mig intill sig. Han kysste mig sakta men passionerat. Jag sa hejdå och tvingade mig själv att lämna honom. Jag mötte Alex i skolan och vi gick tillsammans till lektionen.
Alex perspektiv:
Jag gick tillsammans med Sophie till första lektionen. Jag mötte Tyler när vi skulle ha grupparbete. Han bad om ursäkt för vad som hände i fredags, jag med. Det var trots inte bara han som var skyldig till det. Vi bestämde att vi skulle träffas på lunchen. Jag förstod inte varför alla tyckte illa om honom. Han hade bara varit lite full i fredags, inget mer med det.
Kapitel 33
Det var fredageftermiddag och Alex och jag sprang runt i lägenheten och fixade iordning för kvällen. Det såg ut som att en orkan hade virvlat runt i lägenheten så vi storstädade och fixade. Philippa skulle komma om en liten stund för att hjälpa till, sen ville vi sitta och prata med henne innan de andra kom. Hennes kille, William, skulle komma lite senare eftersom han hade något viktigt projekt med skolan att göra. Alex började ta fram vad hon skulle ha på sig och jag sprang in i duschen.
Klockan var fem och det ringde på dörren. Jag sprang och öppnade.
”PHILIPPA!” Utbrast jag och hon log.
”Sophie, jag har saknat dig!” Utbrast hon och jag kramade henne. Alex kom springades bakom mig och halv skrek.
”PHILIPPA!!” Och de kramades länge. Hon kom in och vi satte oss i vardagsrummet. Hon var fixad och klar medan vi satt i hotpants och linnen.
”Men berätta allt, hur är det med William, vad gör du och så!?” Sa jag uppspelt.
”Jag ska berätta, sen får ni berätta!” Sa hon och log. ”Okej, jag och William flyttade hit när han tog studenten och vi slutade ettan som ni vet ” fortsatte hon.
”Som vi då. Jag fattar fortfarande inte hur vi kunde glömma bort varandra!” Sa Alex.
”Haha, nej så himla konstigt! Men berätta mer om William!” Sa jag och log.
”Hehe, man glömmer typ bort allt när man är här. Men okej, Wille pluggar och jag pluggar. Men han går ju på college och jag går ju i High School, som ni. Men det är jättekul, och jag är så glad att vi flyttade”. Sa Philippa.
”Åh det är så underbart här, jag älskar London!” Sa Alex.
”Är William fortfarande lika snygg?” Sa jag och skrattade.
”Grymt snygg”. Sa hon och vi började alla skratta. Vi berättade om Harry och Liam och resten av killarna. Hon visste vilka de var och hade hört en låt men inget mer. Vi gjorde oss iordning och runt halv åtta kom William, vi skakade hand och jag kände hur det pirrade i magen, det var som förra året när jag hade haft känslor för honom. Vi pratade alla fyra om London och lite annat, sen kort efter det kom killarna. Då var det bara Harry jag kände något för, och Philippa och William var perfekta för varandra. Killarna pratade med honom och de verkade komma överrens, och hans engelska var mycket bättre än min, Alex och Philippas. Folk började komma in i lägenheten och musik sattes på, festen var igång. Även Tyler hade kommit såg jag. Han var grymt snygg.
Alex perspektiv:
Det var några som hade med sig alkohol så jag hade druckit en del, även om jag försökte ta det lite lugnt då Liam inte kunde dricka så mycket. Jag hade dansat mycket och Tyler, som var riktigt snygg ikväll, hade snott många danser från Liam. Lägenheten var fullproppad och stämningen var på topp. Alla hade roligt, dansade och pratade, eller skrek lite halvt på varandra på grund av den höga musiken. Niall och Zayn dansade för fullt och Harry och Sophie stod och hånglade i ett hörn, Louis och Liam dansade med några andra från min klass, de såg ut att ha väldigt roligt, jag log för mig själv. Jag gick sen fram till William som stod mot en utav väggarna och drack en öl.
”Vill du dansa?” Frågade jag honom högt eftersom musiken spelades högt. Han log och nickade. Vi började dansa till låten turn up the music med Chris Brown. Alla sjöng med och var glada. Philippa började dansa med oss och tillslut lämnade jag dem ifred, de ville tydligen dansa själva. Jag tog en cider och kände att jag började bli full. Men jag var så glad så jag letade upp Zayn och började dansa med honom. Han var också riktigt snygg ikväll. Alla var riktigt snygga, tänkte jag. Jag dansade med flera olika, vänner från klassen, killarna, Sophie och lite andra personer. Jag kände hur adrenalinet rusade genom kroppen och jag blev varm av allt dansande så jag gick ut på balkongen, som var helt tom, som tur var. Jag stod och kollade ut mot staden.
”Hey, why are you out here alone?” Hörde jag någon säga. Jag vände mig om, Tyler.
”Oh, I was just so hot so I had to go out”. Sa jag.
“Yeah, you were pretty hot in there!” Sa han och blinkade.
“You look hot tonight!” Sa jag.
“You look really hot”. Sa han och tog ett steg närmre mig.
”Want to go inside and dance?” Frågade han.
“Yes!” Sa jag uppspelt. Vi gick in och började dansa bland mäniskorna. Plötsligt böjde han sig ner över mig och kysste mig, jag kysste tillbaka. Men jag avbröt snabbt. Liam. Jag kollade runt, några stirrade på oss, andra var så fulla att dem märkte inget. Jag letade efter Liam, men jag såg honom inte. Bara de andra killarna, alla stirrade på mig. Sophie kom fram och drog iväg mig från Tyler, som stod kvar och flinade. Vi gick till köket.
”What the hell Alex!” Skrek hon. Jag såg nu Liam. Han stod i öppningen mellan vardagsrummet och köket. Han kollade på mig och såg ledsen men samtidigt arg ut. Han vände sig om och gick där ifrån.
”Liam!” Ropade jag efter honom, jag började gå efter men Sophie tog tag i min arm.
”Släpp mig!” Skrek jag argt.
”För helvete Alex. Vafan kysste du Tyler för? Tänkte du alls på Liam?” Sa hon lika argt.
”Jag vet inte, det bara hände. Men jag har insett att han vill bara leka. Eller något”. Sa jag. Hon släppte mig och jag gick ut till vardagsrummet för att leta efter Liam. Louis kom fram och viskade att han hade gått. Jag drog på mig skor och tog mobilen i handen och slängde dörren efter mig. Jag ringde honom, flera signaler gick. Men han svarade inte.
Kapitel 32
Previous:
“I like to kiss Alex”. Sa han.
“So, everything´s good?” Frågade jag. Dem nickade.
“Well, Liam, kiss her then”. Sa Harry och flinade. Han flinade tillbaks och Alex ställde sig på tå och kysste honom lätt. Harry kysste mig en gång till innan vi satte oss upp. Den andra kom tillbaka och vi alla var hungriga och slängde i oss pizzan, efter det kollade vi på film och senare gick jag och Alex hem tillsammans, det var ju ändå skola imorgon. Just nu, var livet på topp.
Vi började klockan åtta så jag tvingade mig själv att gå upp vid halv sju. Alex var redan uppe och gjorde frukost i köket.
”Godmorgon”. Sa jag och gnuggade mig i ögonen.
”God men inte så god morgon, du ser trött ut!” Sa hon och flinade.
”Det känns som om det var längesen jag var uppe tidigt! Vad gör du för något?” Frågade jag och satte mig vid bordet.
”Jag gör pannkakor, tänkte göra lite lyxigare vardagsfrukost. Tar du fram sylt och socker?” Frågade hon.
”Åh vad gott!” Sa jag och blev lite piggare. Jag ställde sylten och sockret på bordet och dukade fram tallrikar och bestick. Hon lade upp tre varsina pannkakor. Vi satt och åt i lugn och ro och sen gjorde vi oss iordning och traskade iväg till skolan. Det var tisdag och det var dags för att möta Kayla och Tyra. Första lektionen var bara föreläsning så vi hann inte prata med dem. Fast egentligen ville jag inte det. Alex ville verkligen inte det. Dem hade svikt oss flera gånger. Vi pratade på lunchen om det, vi bestämde oss för att låta dem komma till oss. Efter skolan skulle jag träffa Louis och Alex skulle träffa snygg-Tyler som jag kallade honom. Han liknade Chad Michael Murray, och alla visste att jag älskade One Tree Hill. Så jag gick för att träffa Louis hemma hos honom och Harry och Alex stannade kvar i skolan för att vänta på Tyler.
Alex perspektiv:
Jag sa hejdå till Sophie och stannade på skolan för att vänta på Tyler som hade franska. Jag behövde inte vänta länge innan jag såg Tylers självsäkra leende i korridoren. Vi gick ut i den varma oktober solen och gick till ett av alla stadens caféer. Tyler tog ett bord medan jag beställde. Sen gick jag med fikat genom det ganska lugna caféet.
”It smells great!” Sa Tyler och tog sitt kaffe.
”Yeah, I´ve never been here so I hope it tastes good”. Sa jag och smuttade på mitt te.
”So, what are you doing this weekend?” Frågade han.
“I don´t know. I think I´m going out with the guys and Sophie”.
“The guys?” Sa han och såg förvånad ut.
”Oh yeah, I haven´t told you. Ehm, do you know the band One Direction?”
“I´ve heard about them, so?”
“Liam in the band is my boyfriend, and Sophie is together with Harry. And we know all the guys, like brothers now”.
“Oh, so you like guys who can sing?” Sa han och log.
“That´s not why I fell for Liam, but it´s a plus that he can”.
“Okey, but hey, can´t you and Sophie have a party at your place?”
“Why can´t you have one?” Frågade jag.
“I think you can, I can have the next time. Invite your boyfriends and the rest of the band. And we can invite some from school”. Sa han.
“Sure, why not”. Sa jag och vi pratade lite om vilka vi skulle bjuda tills festen på fredag. Det var något med Tyler, varför ville han så gärna att jag skulle ha festen hos mig? Jag slog bort tanken och tänkte istället vilken schysst kille han var.
Sophies perspektiv:
Louis och jag satt i hans lägenhet och pratade. Harry och Liam var iväg och Niall och Zayn hade åkt hem till sina familjer i två dagar.
”So Louis, Alex just texted me, we´re throwing a party on Friday, are you on?” Sa jag och log.
“Soph, I think you know me so well that you know my answer!?” Sa han och flinade.
“I know. Can you tell the others?”
”Sure. Can´t we do something? I´m bored”. Sa han och lät som ett litet barn.
” Me too, I know! We can go in the Jacuzzi!” Sa jag.
“Sounds great, but do you have a bikini?” Frågade han.
“No… but I can wear my underwear, I have extras here so I can change later”.
“Thank God for Harry, haha”. Sa Louis och vi gick för att sätta på jacuzzin.
Någon timme senare gick vi upp som två små russin, jag bytte om och sa hejdå för att gå hem och plugga med Alex.
Vi gjorde iordning en fruktsallad med vaniljglass till och satte oss i soffan för att plugga psykologi.
”Ey du Sophie!” Utbrast Alex helt plötsligt.
”Vad?” Frågade jag.
”Har du helt glömt bort…? Är vi helt puckade eller? Philippa från vår gamla klass bor ju också i London, hennes kille flyttade ju hit för att plugga juridik”.
”ÅH HERREGUD! HAHA, det hade jag helt glömt. Vi måste ringa henne, eller typ, skriva på facebook!” Utbrast jag. Hon sprang och hämtade datorn och skrev till Philippa. Jag hade glömt bort henne, ändå hade vi umgåtts en del i skolan. Men jag hade nästan glömt bort Sverige. Alla mina vänner. Men jag saknade dem, även om jag absolut inte ville lämna England. Jag kunde inte, mitt hjärta tillhörde en väldigt viktig person. Den viktiga personen bodde här. Min Harry.
”Hon är inne!” Utbrast Alex och hon väckte mig ur mina tankar. ”Jag frågar om hon vill komma på fredag till festen”. Hon svarade ja och var glad att vi inte helt glömt bort henne, även om hon erkände att hon hade glömt att vi också bodde här. Hon berättade om hennes kille, William, som var för övrigt ursnygg. Jag hade haft en liten crush på honom innan dem blev tillsammans.
”Hur kom du och tänka på henne förresten?” Sa jag när vi hade pratat klart med Philippa.
”Jag vet inte, jag bara kom på det. Haha”. Sa Alex och började skratta.
”Mongo, men vi måste plugga nu!” Sa jag och vi fortsatte fokuserade tills klockan elva då båda var helt trötta i huvudet av all plugg. Vi var hungriga även fast vi ätit den stora fruktsalladen så vi ställde oss i köket och började göra kladdkaka. Jag vispade grädde medan den stod i ugnen. Vi åt upp hela och efteråt låg vi i soffan med uppsvällda magar. För lata att röra på oss så vi somnade i soffan.
Kapitel 31
Alex perspektiv
Vi pratade en stund till innan jag begav mig till Nialls lägenhet. Jag ringde på och han öppnade glatt, jag tog av mig skorna och gick mot hans vardagsrum, där satt Zayn och innan jag hann säga något ringde det på dörren, in kom Louis, Sophie, Harry och Liam. Jag blev helt chockad och min haka föll till golvet.
Sophies perspektiv samma dag.
Jag vaknade och kände mig illamående. Louis hade stannat hela dagen och kvällen men gått hem ungefär vid ett. Han hade frågat om jag ville att han skulle stanna över, men jag ville vara själv. Jag ville inte att han skulle höra hur jag grät mig till sömns. Jag saknade Alex så mycket att det gjorde ont. Jag ville ha Harry hos mig, men jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville inte att han skulle behöva höra allt. Jag stannade hemma från skolan, till stor del för att jag inte ville möta Alex och sen mådde jag illa, på riktigt. Jag höll mig borta från mobil och dator, jag ville inte få reda på något om världens just nu så jag satte på One Tree Hill säsong två och kröp ner under en varm filt i soffan. Timmarna gick och jag kände mig bättre, och hungrig, så jag gick ut till köket och fixade något att äta, mobilen låg på köksbordet och jag tog upp den för första gången på hela dagen. Ett sms från Louis hade kommit. Han ville att jag skulle komma senare på kvällen, eftersom de skulle göra en photoshoot på eftermiddagen. Jag svarade ja, jag ville träffa Harry. Och Zayn. Jag åt upp maten i köket och gick tillbaka till soffan. Vid halv sju gick jag in i duschen och lät de varma strålarna rinna över min kropp. Jag gjorde mig iordning lite snabbt och gick sedan mot Louis och Harrys lägenhet. Louis öppnade med ett leende, sen såg jag Harry sitta på en stol i köket. Jag tog av mig skorna snabbt och sprang mot honom.
”Harry, I´ve missed you. I know it´s just been like two days. And I´m sorry I haven´t talked to you!” Utbrast jag.
“I´ve missed you too babe. I love you”. Sa han och kramade mig. Jag slog armarna om hans nacke och kysste honom. Jag hörde att någon harklade sig bakom mig. Jag avslutade kyssen och vände mig om, Liam.
”WHAT THE HELL IS WRONG WITH YOU?” Utbrast jag. Han kollade på mig chockat men sen kollade han ner mot golvet.
”I know, but I don´t why I did it. Danielle and I are only friends. But I love Alex, so much”. Sa han tyst.
“Well you show it in a very weird way!”
“I´m sorry”. Sa han, och jag såg att han verkligen menade det.
”I know you are a good guy Liam, but if you ever hurt her again, I will, um, I will…” Sa jag och flinade, jag kom inte på vad jag skulle säga. De andra bara log.
”So, grop hug?” Sa Louis och log. Vi andra nickade och Liam och Louis kom fram till mig och Harry.
”Guys, Niall´s cooking something, or buying pizza, haha. Let´s go to his apartment”. Sa Louis. Vi tog på oss skorna och gick över till Niall. Louis gick in först och jag såg Niall inne i hallen, men jag såg en annan person längre in, Alex. Jag såg att hon kollade bakom mig, på Liam. Hon var chockad.
”Ehm, I thought it was just going to be you and me tonight, and Zayn”. Sa Alex till Niall.
“Changed plans, me and Lou talked before, and all the guys. We hate to see you two fighting, you´re best friends”. Sa Niall.
“But who said that I wanted to meet Liam?” Sa hon kaxigt.
“Alex, förlåt. Förlåt för att jag inte har funnits där för dig. Jag lovar att det ska ändras. Och snälla, du vet att Liam är en bra kille, en underbar kille”. Sa jag. De andra kollade på oss, vana vid svenskan.
”We can let you two talk, but then Alex I need to talk to you”. Sa Liam. Jag nickade, och de gick alla ut till köket. Jag satte mig i soffan, Alex satte sig på ena kanten.
”Visste du om det här?” Frågade hon.
”Haha, nej. Jag är lika chockad som du. Men Alex, snälla förlåt mig, och jag lovar att vi kommer ha våra tjej-kvällar oftare, så ofta att du kommer tröttna, haha”. Sa jag.
”Jag har förlåtit dig, jag saknar dig så himla mycket. Jag räknar med det!”.
”Jag saknar dig med, jag kunde inte gå till skolan, jag skulle inte klara av att du ignorerade mig”.
”Jag älskar dig Sophie”.
”Jag älskar dig med Alexandra”. Sa jag, hon gjorde en grimas åt att jag använde hela hennes namn. Vilket väldigt få personer gjorde. Vi ställde oss upp och kramades. Jag hörde någon viska.
”Harry, you can come out. I can hear you”. Sa jag och flinade. Alex vände sig om och flinade åt dem. Där kom de, fem killar som betydde otroligt mycket för mig. Alla var helt underbara. Han med det svarta håret, den söta accenten och alltid lika omtänksam. Han med det blonda håret och alltid glada killen. Han med de färgglada byxorna, den väldigt konstiga humorn och var min bästa vän. Och han med håret som brukade likna Harrys, han den ganska blyga men väldigt charmig annars och han som hade min allra bästa väns hjärta. Men det var en av dem som stod ut extra mycket, han med det lockiga håret, de gröna ögonen och det perfekta leendet. Jag gick direkt till honom och kramade honom Liam och Alex gick in i Nialls rum och stängde dörren efter sig. Vi andra satte oss framför tv:n.
”Hey, I thought there was gonna be pizza!?” Sa jag och flinade.
”Oh, I forgot to pick them up. Can someone come with me?” Sa Niall.
“We can go”. Sa Louis och armbågade Zayn i sidan. Jag log mot Louis.
”Okay, I´ll go with. Just because I want my little Sophie and Harry to get some privacy”.
“Yeah yeah, go now”. Sa Harry och log. De skrattade alla tre och drog på sig skorna och gick ut.
”So, finally alone”. Sa Harry och log flörtigt. Jag satte mig närmare honom och han lade sig över mig så jag låg med ryggen neråt, sen kysste han mig, kyssarna blev intensiva. Händerna var överallt och han höll på att dra av sig tröjan när vi hörde någon harkla sig. Vi kollade båda upp, där stod Liam och Alex.
”Excuse me, but this is a living room, not a bedroom!” Sa Liam och flinade.
“I don´t care. My girlfriend and I like to kiss each other”
“I like to kiss Alex”. Sa han.
“So, everything´s good?” Frågade jag. Dem nickade.
“Well, Liam, kiss her then”. Sa Harry och flinade. Han flinade tillbaks och Alex ställde sig på tå och kysste honom lätt. Harry kysste mig en gång till innan vi satte oss upp. Den andra kom tillbaka och vi alla var hungriga och slängde i oss pizzan, efter det kollade vi på film och senare gick jag och Alex hem tillsammans, det var ju ändå skola imorgon. Just nu, var livet på topp.
SPRID!
Kapitel 30
Previous:
”Hi Alex, what´s up?” Svarade Niall, alltid lika glad.
”Can I come to you, or are you busy?” Sa jag och svalde gråten i halsen.
”Yeah sure, hey you seem sad?”
“Great, coming soon!” Sa jag och lade på utan att svara på hans fråga. På några minuter kom jag fram till Niall, jag ringde på och när han öppnade slängde jag mig mot hans famn.
Alex perspektiv.
Vi satte oss i hans soffa utan att prata till en början. Jag behövde gråta av mig. Efter en stund sa Niall plötsligt.
”Do you want some chocolate cake?” Jag skrattade lite lätt.
“Haha, sure, seems tasty”. Sa jag. Han log och gick ut mot köket, sen kom han tillbaka med två fat och en bit kaka på varje. Jag tog emot tallriken och tog en bit av kakan, som smälte i munnen.
”It´s very good Niall!”
”I love chocolate, but now you have to talk”. Sa han och log.
“Okay… my life´s a complete mess. Sophie and I are in a fight, Kayla, Liam… wants a break from me, and I have no place to stay”. Sa jag och kunde inte hålla inne tårarna.
“Will you get mad at me if I said that I knew about Liam?” Sa Niall. Jag kollade chockat på honom, men jag förstod.
”Um, actually, no. You´re best friends, so why wouldn´t you know. But I don´t understand why”.
“He haven´t told me why. But I can talk to him, if you want. And that about you have no place to stay, you can sleep here!”
“No you don´t need to get involved in this”.
“You and Liam are both my best friends, so yes, I need to get involved”.
“Thanks Niall. You are the best. I love you”.
“Love you too Alex, so, do you want to watch a movie?”
“Yeah, sure, I just have to study later for a test”.
“You can choose which movie, and then I can help you studying”. Sa han och satte sig bekvämt i soffan. Jag valde en film som verkade en skräckfilm, sen kröp jag ihop mot Niall som höll om mig. Jag tror jag somnade för att när jag tittade upp var det mörkt. Jag satte mig upp, Niall var inte där.
”Niall?” Ropade jag. Han tittade fram från köket, vilket inte förvånade mig.
”God morning sunshine!” Sa han och flinade.
”What time is it?”
”8.15, and we´re gonna go out”.
“What, where are we going, I need to study?”
“Just out”. Sa han och log. Han drog med mig till dörren och när vi gick ut kom Zayn gående. Niall drog med honom också.
”Vas happenin Alex?” Frågade Zayn på sitt glada sätt. Jag tittade mot Niall som gick på min andra sida.
”Actually, I´m not so good”. Sa jag.
“Why, what have happened?”
“Sophie, Kayla and Liam happened, but you already know about Liam I guess”.
“Half of it”. Sa Zayn. Jag berättade om allt, även om Niall redan hade hört. De lyssnade på mig och höll om mig. Vi gick runt i London, mest lite utanför de största gatorna. Niall gick iväg för att köpa milshakes till oss, jag och Zayn stannade ute.
”I love you Zayn, I´m so glad I met you” Sa jag.
”I love you too Alex”. Sa han och kramade om mig. Niall kom tillbaka med våra milshakes, sen vandrade vi runt lite till innan vi gick tillbaka till hans lägenhet. Där satte vi på musik och släppte loss, jag behövde det. Vid halv elva tiden gick Zayn till sin lägenhet och jag och Niall kollade igenom mina anteckningar till provet, sen gick vi och la oss. Tack gode gud för Niall var det sista jag tänkte innan jag somnade.
Klockan ringde klockan 9 och jag började om en timme. Jag gick upp och tog på mig kläderna, när jag kom på att jag hade samma som igår, såklart. Men Niall vaknade och sa att jag kunde ta en av hans t-shirts. Jag var på väg till skolan en halvtimme senare, Niall sa att jag skulle komma förbi senare på kvällen eftersom killarna hade en intervju och photoshoot. Sophie var inte i skolan, jag saknade verkligen henne. Det hade bara gått tre dagar, men vi hade känt varandra hela livet och aldrig varit borta länge från varandra. Tyra pratade lite med mig i skolan, medan Kayla ignorerade mig totalt. Det förvånade mig, eftersom jag hade varit väldigt förlåtsam när det gällde vad hon gjorde. Efter skolan gick jag på stan en stund med en av killarna i min grupp, Tyler. Vi satte oss och fikade på ett litet mysigt café. Han var riktigt trevlig och lätt att prata med. Han visste inte om Liam, eller något av mina andra problem, vilket var skönt.
”So Alex, are you single?” Frågade han mig efter han druckit lite kaffe.
”No I´m not”. Sa jag och log.
”Damn it, who´s the guy?”
“Damn it? His name´s Liam”. Sa jag och jag vara nära på att börja gråta. Men jag drack lite kaffe och tänkte bort det.
”Well, Liam is a lucky guy then. You are hot”. Sa han och log självsäkert.
”Thanks, you too”. Sa jag. Jag var inte typen som blev generad av komplimanger. Vi pratade en stund till innan jag begav mig till Nialls lägenhet. Jag ringde på och han öppnade glatt, jag tog av mig skorna och gick mot hans vardagsrum, där satt Zayn och innan jag hann säga något ringde det på dörren, in kom Louis, Sophie, Harry och Liam. Jag blev helt chockad och min haka föll till golvet.
Det skulle vara grymt av er om ni kunde kommentera vad ni tycker, så jag får någon reaktion av vad ni tycker! Puss
Kapitel 29
”Vad vill du Sophie?” Svarade hon kallt.
”Alex, förlåt mig, snälla. Jag vet att jag har varit världens sämsta kompis!” Utbrast jag.
”Jag bryr mig inte vad du har att säga, jag stannar hos Kayla och Tyra ett tag”.
”Men nej, så kan du inte göra!”
”Screw you Sophie”. Sa hon och lade på.
Jag stannade hemma dagen efter bråket. Jag hade ingen lust att möta Alex i skolan, jag skulle inte klara av att se henne utan att börja gråta. Och att se henne ignorera mig. Det gjorde ont att bara tänka på det. Jag gick runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle göra. Harry hade messat men jag hade ingen lust att prata med någon just nu, inte ens Harry. Men så hörde jag telefonen ringa, jag tog upp den och var beredd på att ignorera samtalet, men det stod Louis på skärmen, jag svarade.
”SOPHIE, how are you? Harry is worried”. Utbrast han snabbt.
”I´m okey, I just wanted to be alone”. Sa jag tyst.
“Talk to me! Or, I can come over”.
“But I don´t wanna talk to Harry right now and he will come with you”.
“I can just say I´m going out”.
“Okay then”. Sa jag och han lade på. Jag kollade vad jag hade på mig, en fläckig tröja och ett par shorts, jag skyndade in på rummet och drog på mig en vanlig klänning och insåg sen att jag inte brydde mig hur jag såg ut, men jag behöll klänningen på. Louis ringde på efter en stund och han drog med mig till vardagsrummet direkt.
”Tell me now Soph!” Sa han med bestämd röst.
”It´s just everything… ” Sa jag och kände hur tårarna började bränna i ögonen. Jag lät dem rulla ner för kinderna, Louis tog mina händer.
”Alex said yesterday that I always stay at your place, with Harry. That I don´t care about her, which isn´t true at all”.
“And did you know that Liam wants a break from her?”
“No I didn´t, why would he want a break?”
“He met Danielle, apparently”.
“But, still. And why aren´t you in school?” Sa Louis.
“I didn´t want to face Alex, or Tyra and Kayla. My life´s a mess”. Sa jag.
“You just have to talk to Alex”.
“But she won´t talk to me. She hates me right now”. Louis öppnade armarna åt mig och jag slängde mig i hans famn och lät tårarna strömma.
Alex perspektiv.
Jag gick hem med Tyra och Kayla, det var första gången jag och Sophie inte gick hem tillsammans. Jag visste inte hur länge jag skulle stanna hos dem. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, hur länge jag skulle kunna hålla uppe den falska fasaden, den lyckliga tjejen som inombords var helt förstörd. Både Liam och Sophie hade svikt mig. Men jag grubblade hela tiden på om jag hade överreagerat igår kväll mot Sophie. Fast nej, hon hade inte varit där för mig de senaste veckorna, oftast fick jag gå hem själv, visst Liam erbjöd alltid att hänga med, men det ska han inte alltid behöva. Det är hon som är min rumskompis, min bästa vän, mitt allt.
”How are you Alex?” Frågade Tyra.
“Not good, not at all”.
“You can stay with us as long as you want to”.
“Thanks, but I miss her, already”. Sa jag.
“Don´t, she is a bitch and she hurt you”. Sa Kayla.
“Kayla!?” Utbrast Tyra.
“She isn´t, but yes she hurt me…” Började jag innan Kayla avbröt mig.
”Then why should you forgive her?”
“We forgave you”. Sa jag.
“Screw you Alex, stay somewhere else, come here Tyra”.
“But..?” Sa Tyra och såg chockad ut. Jag stod still och förstod inte vad som hände, de gick ifrån mig, eller Kayla drog med Tyra. Tyra kollade på mig och såg ledsen ut. Jag visste inte vad jag skulle göra, det var tomt i mina tankar. Men så tog jag upp mobilen.
”Hi Alex, what´s up?” Svarade Niall, alltid lika glad.
”Can I come over, or are you busy?” Sa jag och svalde gråten i halsen.
”Yeah sure, hey you seem sad?”
“Great, coming soon!” Sa jag och lade på utan att svara på hans fråga. På några minuter kom jag fram till Niall, jag ringde på och när han öppnade slängde jag mig mot hans famn.
