Kapitel 47
”Jo jag har beslutat en sak. Jag har tänkt på det mycket. Det handlar om William.” Började Philippa säga när vi satt på söndagskvällen och kollade på tv. Jag och Alex tittade på henne. Men hon kollade ner i soffan.
”Jag ska förlåta honom.” Hon tittade upp för att se våra reaktioner.
”Varför?” frågade Alex.
”Han förtjänar en andra chans.”
”Okej.” sa jag. Hade ingen lust att börja bråka med henne. Vi sade inget mer om det. Efter en stund skulle Philippa åka hem, vi hjälpte henne ner med hennes väskor och utanför vårt hus stod William. Varken jag eller Alex sade så mycket som ”hej” till honom. Han förtjänade inte det. Han förtjänade inte en andra chans.
Att gå till skolan kände konstigt. Även fast vi bara varit bort två veckor kändes det som om det var en evighet sen vi gick i skolan. Första lektionen var språk och jag och Alex sa hejdå vid skåpen.
”Well hello there.” Hörde jag någon säga bakom mig. Jag vände mig om för att se vem. Tyler.
”Get lost.” Mumlade jag och fortsatte gå. Han tog tag i min arm.
”Hey, I´ve missed you beautiful. And Alex.” Han flinade.
”We haven´t missed you. And still, Alex loves Liam, and I love my boyfriend Harry.”
”Too bad, well, we´ll see about that.” Sa han och gick iväg. Jag fortsatte gå till min lektion innan klockan ringde.
Jag pratade med mina klasskamrater och de ville veta allt om min resa. Även fast de sett många paparazzi bilder. Läraren kollade strängt på oss och vi blev tysta.
Efter sista klockan ringt for det elever genom korridorerna. Alla ville förmodligen hem eller bara iväg från skolan. Jag tog upp mobilen för att ringa Harry. Eftersom Alex skulle stanna med en engelsk-rapport så fick jag gå hem själv. Det gick bara några signaler innan han svarade.
”Hello babe!”
”Hi. How´s your family?”
”They´re great. But they are at work right now so I´m by myself. How was school?”
”Tell them I said hello! I can´t wait to see them! Well, school was… school. I saw Tyler today.”
”I will. Yeah, I know they want to meet you too! Oh…”
”Yeah I really don´t like him. But let´s not talk about him. Can you believe that I miss you, and you left yesterday?”
“Haha, I miss you too babe. Right now I just want to kiss you and hold you.” Jag log medan jag vred om nyckeln till lägenheten.
“Harry, I can´t wait until when you come home!”
“I´m coming on Saturday I think so it´s just a few days.”
“Do you know when the others are coming back?” Jag tog av mig skorna och satte ner väskan i mitt sovrum innan jag fortsatte till köket.
“I think Louis said he would be back on Friday, and the others on Sunday. But not sure.”
“I have to call Lou, I miss him. I miss all of you, pathetic huh?” Jag skrattade åt mig själv.
“You´re not pathetic. I miss them too. But we send videos to each other.” Han skrattade.
“Can I see?”
“Haha, no you can´t. But Soph, I gotta go. Gemma just got home. But we´ll talk soon, very soon again?” Jag kunde nästan se hans leende framför mig.
“Okey. Yes of course. ”
“I love you.”
“I love you. Bye.” Sa jag och lade på.
Jag gjorde något att äta snabbt innan jag slog upp böckerna i vardagsrummet. Jag hade mycket att ta igen. Resten av den dagen gick åt att plugga och Alex kom senare och gjorde mig sällskap. VI gjorde ett uppehåll för att gå ut och springa en rund och köpa varsin milkshake på Milkshake City.
Skolan gick långsamt och läxor och föredrag blev många. Vi hann inte träffa någon efter skolan utan det vara bara att gå hem och ta tag i det. Jag pratade med Louis på onsdagen och han berättade att han skulle komma hem på fredag kväll. Vi bestämde att vi skulle träffas i hans och Harrys lägenhet. Sedan skulle Harry komma på lördag morgon. Det fick mig motiverad och jag hann göra alla uppgifter i tid. På torsdagskvällen var vi slutkörda och klara med allt. Alex hade kommit hem med varsin Ben & Jerry och vi satte oss i soffan.
”Så Alex. Har du sett Tyler i skolan?”
”Eh, ja. Jag hängde med honom på lunchen igår.” Jag stirrade på henne.
”Lugn Sophie. Han är okej. Han har bett om ursäkt för hur han betedde sig. Så kan du försöka att ge honom en andra chans?”
”Det kan jag inte lova. Men jag ska tänka på det.”
”Tack. Lou kommer hem imorgon eller?”
”Ja det gör han. Vi tänkte gå ut eller något. Det var då du skulle träffa Gabrielle?”
”Åh kul. Ja vi ska ses hemma hos henne och köra Vänner-maraton. Liam och de andra kommer på söndag, så jag tycker att vi får göra något alla vi sju!”
Vi somnade tillslut vid halv elva och jag längtade till fredagen.
Jag var precis på väg till min sista lektion för dagen när Tyler stod helt plötsligt framför mig.
”What do you want?” Frågade jag argt. Han flinade.
”You. No just joking. Not really. But I wanted to ask you if you would want to go on a date with me?” Jag började skratta.
”Are you serious? I have a boyfriend.”
”But he´s not here he´s three hours away.”
”Can you just, give up? I don´t like you. Alex don´t like you.” Det var tomt i korridoren och han knuffade mig lätt mot skåpen. Han stod bara några centimeter från mig.
“Here´s the thing. If I see something I want, I will go and get it. And now I´m so over Alex. Now I want you.” Återigen flinade han.
“Well you need to learn how to back off.” Sa jag argt och knuffade bort honom. Jag började gå bort från honom mot min lektion.
“Bye love.” Sa han och jag hörde att han började gå bortåt. Jag försökte att inte tänka på det under lektionen men jag såg hela tiden hans flin framför mig. Efter skolan gick jag till Harrys och Louis lägenhet. Jag drog av mig jeansen och hämtade ett par mjukisbyxor från Harrys garderob. Om tre timmar skulle Louis komma till London. Vi hade bestämt att ha en myskväll för att ladda upp för imorgon då vi, Harry och Alex skulle ut. Jag lade mig i soffan och satte på tvn. Men efter en liten stund blev jag genast uttråkad. Så med plånboken i handen, skorna och jackan på så gick jag ner till närmsta matbutik. Tjugo minuter senare stampade jag in i hallen med en full kasse. Jag ringde Louis och frågade när han skulle komma så jag skulle veta när jag skulle börja laga maten.
”Sophie?” Hörde jag Louis ropa från hallen. Musiken var hög och jag stod i köket och stekte kött. Några sekunder senare stod han bredvid mig. Jag log brett och släppte stekspaden för att krama honom.
”I´ve missed you!” Utbrast jag. Han skrattade.
”I have missed you sis too! And by the way, it smells great!” Han hjälpte att lägga upp maten på tallrikar och vi satte oss vid bordet. Jag hällde upp varsitt glas vin och jag började äta. Han berättade om hur han hade haft det, medan han berättade märkte jag hur glad han blev av dem. Allt som Louis behövde nu var en flickvän. Efter maten gick vi och satt oss i soffan.
”Harry told me that you saw Tyler the other day.” Han såg allvarlig ut. Mitt leende försvann.
”Yeah I did. I get chills from that guy.”
”Did he do something?”
”No. Or, well maybe. He just basically said that he wasn´t goingt to bother Alex anymore…” började jag. Jag knöt näven när jag tänkte på vår konversation vid skåpen.
”Why do you look angry? That´s a good thing?”
”That wasn´t all he said. I then said that he was no going after me. I am the one he wants.” Jag tittade på Louis. Han såg arg ut. Han visste inte hur han skulle reagera.
”Don´t worry Lou. I will handle him.”
”Handle him? It sounds like you are going to kill him, haha.” Jag skrattade.
”But seriously, you need to stay away from that guy. He´s nothing but trouble.”
”I will. But hey, can´t we change and then go out? I´m tierd of sitting inside.” Han log.
”But do you have anything here?”
”Yes, I don´t know why. But I have a dress here. So let´s go.” Jag satte på ’Don´t you worry child’ med Swedish House Mafia och stämningen blev peppande. Vi båda sjöng med högt under tiden vi gjorde oss iordning. När klockan var 22.48 gick vi ut från lägenheten, Louis klädd i jeans och en snygg t-shirt och till det, såklart converse. Jag hade en svart klänning och svarta skor. Vi höll armkrok och skrattade.
Halv fyra låg jag återigen i sängen. Inom några minuter skulle jag sova djupt för så trött jag var.
Louis hade haft så roligt och han och jag dansade galet. Vi hade pratat med så mycket folk, dansat och druckit. Otroligt få hade kommit fram och frågat om bild, vilket var skönt. Båda behövde en sådan kväll där vi bara släppte loss. Det dunkade fortfarande i huvudet av den höga musiken.
Don´t you worry, don´t you worry child
See heaven’s got a plan for you
Don´t you worry, don´t you worry now
Hade vi sjungit med i och dansat. Det hade varit den bästa kvällen på länge. Imorgon skulle bara bli bättre. Harry skulle komma hem. Vi skulle ha så roligt att jag bara längtade. Men just nu, så ville jag sova.
