Kapitel 45

Previous: 

Philippa och jag kröp ner under täcket. Jag strök hennes hår och hennes tårar föll.

”Jag förstår inte hur han kunde vara otrogen.” sa hon med gråten i halsen.

”Inte jag heller gumman.” Vi låg länge utan att prata. Hon grät och jag försökte trösta henne med kramar. Tillslut somnade vi och jag hoppades att allt skulle lösa sig. 


Killarna lämnade oss tidigt på morgonen för att hinna med intervjuer och spelningar då vi skulle åka hem imorgon. Det var så tidigt att jag var den enda vaken. Jag hade hört dem prata utanför eftersom jag vaknade av minsta lilla ljud. Så jag hade gått ut till dem och pratat. Sen gav jag dem alla en kram och Harry gav jag en lång kyss. Liam stod med mobilen medan han väntade på att de andra skulle komma tillbaka från rummen. Det var bara han och jag där just då för de andra skulle hämta något.  

”Hey Soph, you know who Ed Sheeran is, right?”

”Of course I do. You two are friends I´ve heard?”

”Yes I am, the others too. He just texted that he is here in Los Angeles right now! So tonight we will have dinner with him, and then he can come with us to the hotel. Play some music.”

”Oh. I love his music! It´s so romantic and so emotional. Thank you Liam for knowing him!” Jag gav honom en kram och han flinade. De andra kom ut igen och lämnade mig efter en kyss från Harry.

Klockan var bara halv åtta så jag gick in till Philippa igen och lade mig i sängen. Hon låg med benen över halva sängen och andades tungt. Jag log.

Hon hade haft det tufft igår. Att få reda att ens pojkvän varit otrogen är inte lätt. Jag tänkte tillbaka på samtalet jag haft med Harry efter hans kyss som spridits.

”Hi babe”. Svarade han glatt.

”CAN YOU EXPLAIN WHY THERE IS A PICTURE OF YOU AND A GIRL KISSING ON THE INTERNET?” Skrek jag åt honom. Det blev tyst, vilket bekräftade allt. Tårarna strömmade nedför mina kinder.

”I can explain Soph…” Började han men jag avbröt honom. 

”No, I don´t want to hear anything more from you, ever”. Skrek jag.

“But please, let me explain at least!”

“No, goodbye Harry”. Sa jag och slängde på.

 

Jag hade mått så dåligt. Jag ville gråta och bara ligga under täcket. Stänga ute mig från världen. Nu kände jag mest dåligt samvete för hur jag reagerat. Men att se sin pojkvän kyssa en annan tjej, undangömd från folk, tagen av paparazzi och legat ute på internet fem minuter efter händelsen, det är svårt att hantera. Jag förstod att Philippa mådde uselt. Att William gått bakom ryggen på henne, under en lång period. Jag funderade på att ringa honom. Men jag beslutade mig för att inte göra det. Jag var djupt inne i mina tankar och märkte inte att Philippa vaknat. Ingen sade något. Hennes ögon blev blanka och en tår rann ned på hennes kind. Jag sträckte ut armarna och hon kröp upp i min famn. Precis då kom Alex in, hon mötte Philippas blick och förstod direkt. Även hon kröp upp i sängen och höll om Philippa. Som behövde all tröst hon kunde få. Tillslut somnade vi alla tre. Efter flera snyftningar från Philippas sida och flera tröstande ord av oss.

 

Niall ringde vid lunch för att se hur det hade gått. Jag berättade att hon fortfarande mådde dåligt, såklart, men att vi planerade att gå ut för att äta. Han blev genast glad och ropade på killarna om de ville hänga med, så fort någon nämnde mat blev Niall som eld och lågor. Vi kom fram till att mötas vid en restaurang Louis önskat. Alex och Philippa höll på att byta om jag talade om vad som var bestämt. Vi tog en taxi till restaurangen och killarna hade redan gått in och satt vid ett reserverat bord.

”How are you Philippa?” Frågade Niall direkt när vi kommit till bordet.

”I´m okey, I guess.” Han gav henne en kram först sen ställde vi oss alla runt henne och gav varsin kram innan vi satte oss ner. Vi beställde maten och killarna började genast snacka om intervjun de gjort. Reportern hade tydligen gjort bort sig under när hon frågat hur det kom sig att alla var singlar. Då märkte man hur lite han visste om dem. Vi pratade lite om William, fast det var ett ofrivilligt samtalsämne. Vi skulle resa tillbaka med honom imorgon, en resa som tog ungefär 14 timmar. Så Philippa ville prata med honom. Men hon hade absolut inte förlåtit honom. Men tanken att resa 14 timmar när man bråkar är nog inte så lockande. Hon lämnade oss och vi hälsade henne lycka till. Killarna åkte iväg för att ha en sista intervju. Jag och Alex lämnades kvar vid bordet. Vår packning var fortfarande inte klar så vi begav oss tillbaka till hotellet för att packa det vi inte behövde. Vi lade oss ner på sängen i mitt och Harrys rum och drömde oss bort.

Det kändes sorgligt att lämna USA. Även om vi bara varit här i två veckor så hade det varit underbart. Om man räknar bort William-händelsen. Jag hade fått uppleva USA med min pojkvän. Min underbara pojkvän. Mina underbara vänner. Livet var helt underbart nu. Och snart skulle det tyvärr ta slut. Tillbaka till verkligheten. Till skolan, London, Tyler. Jag hade inte tänkt på honom sedan vi lämnat England. Jag hoppades på att Alex gjort detsamma. Men jag ville inte ta upp honom.

 

Vi gjorde oss iordning för en sista middag ute och alla var på väldigt bra humör. Eller ja, Philippa var fortfarande nedstämd. Tydligen hade det inte gått så bra mellan henne och William. Hon hade kommit tillbaka till hotellet gråtandes och slängde sig i min och Alex famnar. Vi frågade inte vad som hänt. Ville inte plåga henne. Men vi pratade tillslut och hon ville inget hellre än gå ut och äta. Så finkläderna åkte på och sminket fixades. Killarna var så stiliga i kavajer. Niall gick direkt fram till Philippa och erbjöd sin arm. Hon tog glatt sin arm i hans och vi gick mot bilarna som stod utanför hotellet. Några fåtal fans stod utanför och vinkade och skrek. Vi stannade för några bilder innan vi åkte mot restaurangen. Vi hade reserverat hela restaurangen så vi skulle få vara helt ifred. Vi bordet satt en kille och kollade på menyn.

”Hey Ed!” Ropade Liam. Killen vände sig om. Ed Sheeran. Han som hade en gudalik röst.

”Hi Liam!” Han log och de kramades snabbt.
”This is Alex, my girlfriend. Sophie and Philippa.” Introducerade Liam oss. Vi sträckte fram handen och hälsade och killarna kramade honom. Han verkade vara lite smått blyg men det skulle förmodligen släppa. Vi satte oss ner och kocken kom ut för att berätta om menyn. Allt lät riktigt smaskigt och vi gjorde våra beställningar. Samtalet flöt på och jag njöt. Ed lovade att sjunga senare på hotellet.

”So, you got Harry on your hook?” Frågade Ed mig och log. Harry slog till honom lätt på axeln.

”Haha. I guess I did. But Harry can´t resist any girl. Especially a swedish girl.” Han blinkade med ena ögat mot Harry.

”You´re lucky, he´s great!” Vi fortsatte prata om allt möjligt. Alex skålade och gjorde ett tal åt killarna från mig och henne. Jag kunde inte tacka dem tillräckligt för denna resan. Bilen styrde sedan tillbaka till hotellet. Ed hade med sig sin egen gitarr och vi alla satte oss i Liam och Alex rum. Niall började fingra på gitarren och spelade en av Eds låtar. Lego House. Hans röst fyllde hela rummet och de andra började sjunga med. Jag själv sjöng tyst då jag inte ville förstöra den fina stämman med min. Jag hade aldrig haft talang inom sång. Men att sjunga i duschen var något jag älskade, Harry tyckte bara jag var gullig när jag sjöng för full hals. Jag hade bett honom att sjunga för mig, vilket han ofta gjorde. Och alltid när jag umgicks med Niall var gitarren framme och han brukade sjunga för mig. Så musik älskade jag, men sjunga var aldrig min grej.

Jag låg bredvid Louis som smekte mitt hår långsamt medan han sjöng med. Jag blundade och njöt. Att få vara omringad av mina bästa vänner var mer än jag önskat. Och att få träffa både Justin Bieber och Ed Sheeran var drömmar som blev uppfyllda. De spelade alla olika sorters låtar, olika genrer. Tillslut började alla gäspa i kör och klockan hade blivit två. Planet gick tolv på dagen. Så vi hade ingen mer fritid. Jag hade blivit tvungen att köpa en stor resväska för att få plats med alla nya kläder och skor jag köpt under resans gång. Alex likadant.

Vi alla kramades och sade hejdå till Ed, vi bestämde också att träffas igen när han var hemma i England. Vi gick direkt för att sova och jag tror alla somnade med ett leende på läpparna.

På morgonen var det dags att packa ihop det sista och fixa inför den långa flygresan. Våra väskor transporterades till flygplatsen och jag hade mitt handbagage på axeln. Jag hade på mig ett par svarta tunna leggings och en blå, sval och kort klänning på mig. De andra hade klätt sig i liknande kläder som jag, svala och bekväma. Vi åt frukost som Liam och Zayn hade inhandlat innan vi begav oss mot flyget. Jag var inte redo för att lämna USA. En dröm hade blivit uppfylld. Jag frågade Paul om han kunde ta en bild på oss alla innan vi skulle gå ombord. Vi ställde oss med armarna runt varandra och precis när bilden togs kysste Harry mig på kinden. Jag log brett mot honom. Jag kände att Philippa plötsligt stelnade till. William kom gåendes. Vi alla blev tysta. Jag började gå fram mot honom.

”Hej Sophie.” Sa han med en skamsen röst.

”Hej William. Hur har du tänkt göra nu?” Jag kunde inte hjälpa att känna ilska fylla mig.

”Jag vet inte. Tänkte fråga om någon av killarna kanske kan tänkas sitta bredvid mig. Jag känner mig så… usel. Jag förstår inte hur jag kunde göra så mot Philippa. Jag älskar henne.”

”Men du gjorde det. Inte bara en utan flera gånger. Jag har redan sagt vad jag tycker om dig. Förstår du hur Philippa mår?”

”Men egentligen så är det inte din sak. Låt bara oss komma hem så slipper du mig.”

”Såklart det är min sak. Hon är min vän. Men jag vill inget hellre än att slippa dig. Jag kan inte fatta att jag kunde varit så kär i dig under gymnasiet! Du är ju en skitstövel helt enkelt.”

”Håll käften Sophie. Tror du är du är något speciellt. Du är inte det. Jag har aldrig brytt mig om dig, tyckte inte om dig innan. Inte nu heller. Speciellt snygg är du inte.” Jag blev tyst. Han hånlog.

”Hey, what the hell are you saying to my girlfriend?” Harry dök upp bakom mig. Tog sin arm runt min midja.

”That´s none of you business.” Sa William kallt.

”It is. And Alex translated it to me. And only because you are horrible to Philippa, you don´t have to say those things to Sophie. And she´s way better than you.” Jag hade aldrig sett Harry så arg. Men vi försökte att inte ställa till med en scen då det fanns för många vittnen.

”Oh no, she´s not. Ugly bitch.” Sa han och gick iväg. Harry gjorde ansats mot honom men jag tog tag i hans arm.

”He´s not worth it.” Sa jag. Han tog min hand.

”I love you. And I know I´ve said it a lot but I really mean it. I love you.”

”I love you Harry Edward Styles.” Vi fortsatte gå efter de andra som var på väg till gaten. Philippa kollade på mig. Men jag skakade bara på huvudet för att säga att jag inte ville prata om det.

Vi kom ombord och William satte sig inte med oss. Som tur var. Jag och Harry satt bredvid Louis och jag lutade mig bakåt och mot Harrys axel. Somnade genast. 


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: