Kapitel 23
Vi hörde någon komma, Louis.
”Sophie and Alex. Was the date some kind of joke?” Utbrast Louis och såg arg ut.
Sophies perspektiv
“What!?” Utbrast vi samtidigt. Alla stirrade på Louis.
”Yeah, you heard me”. Sa han och ställde sig framför tv:n. Jag pausade filmen och ställde mig upp. Louis var inte den personen som blev arg lätt, därför blev jag så oroad.
”Louis what are you talking about!?” Frågade jag chockat.
“Have you talked to the press? Or written somewhere that I was going there?”
“Lou, take it easy!” Sa Zayn och ställde sig upp bredvid mig.
”WHAT, no, how can you think that of us!” Utbrast Alex.
“We went to a café and she was really sweet and we were going to the cinema and then suddenly a whole lot of paparazzi’s came out of nowhere. Kayla said it was probably you who had talked to someone. I was trying to go past them but she wanted to pose and I just couldn´t stand there so I left”. Sa Louis och andades ut. Jag stirrade chockat på honom. Alla blev tysta.
”How could she do that, they were using us..?” Sa Alex förbryllat till mig.
”But why? I mean they were never talking about them like that at all? They were so nice and...” Tonade jag ut och satte mig ned.
“What, I don´t understand!” Sa Harry och kollade på mig förskräckt.
”Lou, do you really think that we would betray you like that?” Frågade jag och kollade på honom, jag kände hur tårarna brände I ögonen men jag tvingade tillbaka dem.
”I, I mean… I don´t know what to believe”. Sa Louis och såg ledsen ut.
”Take it easy Sophie, it wasn´t your fault”. Sa Zayn och tog min hand”. Jag log tacksamt mot honom.
”I don´t think the paparazzi is that bad to us, but I wouldn´t want them on my date”. Sa Liam tyst.
“Where is Kayla now?” Frågade Niall.
“I don´t know, I said goodbye and left”. Sa Louis. Jag kände att tårarna rann hur mycket jag än kämpade emot dem, jag ville inte verka svag eller men jag kunde inte hjälpa det.
”Oh Sophie, I´m sorry!” Sa Louis och gick fram till mig.
”It´s okay. I don´t even know why I´m crying, I´m so silly”. Sa jag och torkade bort tårarna från kinderna.
”Did you believe her?” Frågade jag honom. ”When she said it was me and Alex”.
“At first I didn´t but then…” Sa Louis och sänkte blicken. Jag stormade in på Harrys rum och lade mig i hans säng. Tårarna rann hejdlöst och jag kände mig urtöntig för att gråta för en sådan sak, men att Louis trodde så om oss. Det var det som utlöste tårarna. Jag hörde att någon knackade försiktigt på dörren.
”I don´t wanna talk to you Louis!” Skrek jag.
“Det är inte Louis, får jag komma in?” Hörde jag Alex säga.
”Alex, kan inte Harry komma hit först?” Sa jag och snörvlade.
”Okej, vänta lite”. Hörde jag henne säga. Dörren öppnades och in kom Harry. Han såg ledsen ut.
”Why are you so sad Harry?” Frågade jag honom.
”I don´t like to see you cry”. Sa han och satte sig på sängkanten.
”No please don´t sad, I´m just being silly”. Sa jag tyst. Han tog min hand och tittade djupt i mina ögon.
”I just don´t like seeing you like this, I hate it”. Sa han och jag såg att han vände bort blicken och drog med baksidan av handen mot hans ögon.
”I can´t believe that Louis thought that we had done that, I mean Lou, he´s my next best friend of you guys”. Sa jag och kände ännu en gång hur tårarna vällde upp.
”You have to talk to him!” Sa Harry försiktigt.
“Tomorrow, right now I just wanna go to sleep”. Sa jag tyst.
“You´ll sleep here right?”
“No, I really wanna be alone tonight”. Jag tittade han djupt i ögonen och kysste honom”.
”Okay, come on I´ll walk you home”. Sa Harry och tog min hand. Vi gick ut till hallen och jag drog på mig skorna snabbt, jag ville inte träffa de andra, inte så här. Men de kom ut ändå.
”Sophie, sover du hemma?” Frågade Alex.
”Ja, men stanna du här, jag vill helst vara ensam. Harry ska bara följa mig hem, inte för att han behöver det men men…”. Sa jag och halv log. Hon kramade mig länge och sen Zayn kom fram, även Liam och Niall. Jag undrade var Louis var någonstans, egentligen ville jag bara springa och krama honom, men just nu visste jag inte vad jag ville. Vi sa hejdå och Harry och jag började gå mot min och Alex lägenhet. När vi kom till min port stannade vi upp.
”Are you sure that you don´t want me to lie over?” Frågade Harry.
“I´m sure. Of course I always want to be with you, but tonight I feel like being on my own. I have to figure out what to say to Kayla and Tyra”. Sa jag.
“I love you”. Sa Harry och kramade om mig. Jag viskade tillbaks i hans öra och kände hur tårarna började välla upp igen. Jag tvingade tillbaks dem och sa snabbt hejdå innan han skulle märka dem. Så fort jag kom innanför dörren släppte jag ut tårarna. Jag satt kvar i hallen och bara grät. Två sekunder senare hörde jag att det knackade på dörren, jag ställde mig upp långsamt och kollade genom det lilla hålet. Jag log lite när jag såg vem det var. Harry. Jag öppnade och han stormade in mot mig.
”I couldn´t leave you like this, let´s just go to bed right now”. Jag var så tacksam för Harry I den sekunden. Jag nickade och vi gick direkt till mitt sovrum. Vi lade oss ner och han höll om mig, tårarna rann och Harry höll om mig hårdare. Tillslut tog sömnen över och tårarna torkade på mina kinder.
Fått nya läsare vilket gör mig jätteglad!! Skulle vara jättegulligt om ni kommenterar vad ni tycker.
Puss
