itsgottabeyou

Jag satt kvar i hallen och bara grät. Två sekunder senare hörde jag att det knackade på dörren, jag ställde mig upp långsamt och kollade genom det lilla hålet. Jag log lite när jag såg vem det var. Harry. Jag öppnade och han stormade in mot mig.

”I couldn´t leave you like this, let´s just go to bed right now”. Jag var så tacksam för Harry I den sekunden. Jag nickade och vi gick direkt till mitt sovrum.  Vi lade oss ner och han höll om mig, tårarna rann och Harry höll om mig hårdare. Tillslut tog sömnen över och tårarna torkade på mina kinder.

---

Solen sken i mitt ansikte och jag satte mig sakta upp. Harry låg helt stilla med armarna längs hans kropp. Jag ålade försiktigt nedför sängen och gick till duschen. Jag vred på värmen så att vattnet brände mot min kropp. Jag lät det rinna medan jag bara stod där. Efter några minuter stängde jag av och drog på mig en klänning och tjocktröja sen gick jag ut på balkongen. Jag satte i hörlurarna från mobilen och vred upp volymen och stängde ut världen. Jag stängde ögon och tänkte inte på något annat än musiken.

”Honey!” Hörde jag någon säga. Jag drog ur lurarna och kollade vem det var. Harry såklart.

”Hi babe”. Sa jag och gnuggade mig i ögonen.

”When did you wake up?” Frågade han och satte sig på golvet.

”I don´t know, what time is it?”

“Around twelve”. Sa han och log mitt favorit leende.

”Okey. I have to call Alex, we have to meet them…” Sa jag tyst.

“I can come with you!”

“No you can´t, I have to talk to them alone, with Alex of course”. Sa jag och kysste Harry på pannan innan jag gick in och ringde Alex.

”Hej Alex, när ska vi träffa dem?” Frågade jag.

”Hej, jag skrev till Tyra att vi skulle träffa dem och fika om tjugo minuter, jag skulle precis ringa dig. Hur är det?” Frågade hon och lät orolig.

”Okej. Jag vet inte, jag överreagerade nog igår, men just att det var Louis, att han trodde att vi skulle göra något sådant det var nog det värsta”.

”Jag känner samma sak, men du känner honom bättre än jag, tror jag…” Sa hon och tonade ut. Jag tänkte genast vad som hänt på hotellet, Louis var ett känsligt område.

”Men du, gör dig iordning så möts vi vid caféet om en kvart?” Sa jag.

”Yes. Ses snart, puss!” Sa hon och lade på. Jag slängde mobilen i sängen och drog på mig en snyggare tröja över klänningen, det hade varit lite småkyligt ute. Jag gick ut till balkongen där Harry fortfarande satt.

”I´m meeting them in twenty minutes so will you eat here or at your place?” Frågade jag honom.

“Okey, Liam just called, we´re gonna eat together all the guys and then we are going to The Alan Carr show”. Sa han och ställde sig upp.

“So can we do something tonight?” Frågade jag honom och lade armarna runt hans nacke.

”No, or maybe. You have to talk to Louis first”.

“I know”.

“I´m just gonna change clothes, I think I have a shirt here. Then we can go together”. Sa han och kysste mig snabbt. Han bytte om snabbt och vi började gå, efter ungefär halva vägen skulle vi gå skilda vägar, han kramade mig länge och jag visste att jag skulle sakna honom efter bara några minuter.  Alex stod utanför caféet. Hon såg nervös ut.

”Hej, är du redo?” Frågade hon och kramade mig.

”Nej, men vi måste”. Sa jag och vi gick in, de satt längst in med något på bordet så vi beställde och sen gick vi mot deras bord. Vi hälsade och satte oss ner.

”So Kayla, how did it go with Louis last night?” Frågade Alex.

“Ehm, it went well. I think”. Sa hon och bet sig i läppen.

”Liar”. Sa jag och stirrade på henne.

”What!?” Sa hon och Tyra kollade chockat på oss och sen på Kayla.

”Yeah, tell us how it actually went”. Sa jag kallt.

“We went to a movie”. Sa Kayla och kollade på Tyra.

”No, you didn´t. Louis left because of all the paparazzi!” Sa Alex.

“Kayla?” Frågade Tyra försiktigt.

”Tell us the truth. Or we know the truth, but Tyra doesn´t”. Sa jag. Hon kollade ner på bordet.

”Now Kayla, we haven´t got all day!” Sa Alex.

“OKEY I WILL!” Nästan skrek hon.”I work for a gossip magazine, I couldn´t tell anyone. And she wanted a story about One Direction. Then we got the know you, and you knew them so…”

“What!? KAYLA? How could you do that?” Sa Tyra och gapade.

“So you talked about private things with Lou I guess?” Frågade jag henne.

“THAT´S NONE OF YOUR BUSINESS!” Sa hon och ställde sig upp.

”He´s one of my best friends, so of course it´s my business!” Sa jag och ställde mig också upp.

”WELL I DON´T GIVE A FUCK!” Sa hon och stormade ut. Vi tre och resten av caféets besökare gapade. Vi gick ut snabbt och ställde oss utanför.

”I don´t understand, how could she do that!?” Sa Tyra.

“I don´t know, but right now, forget about her and buy some ice cream!” Sa jag. De båda log och vi gick till närmsta affär. När vi kom till vår lägenhet satte vi oss i soffan med varsin sked i glassarna.

”I have to talk to her. She is my best friend”. Sa Tyra tyst.

“And I have to talk to Louis”. Sa jag.

“Okey, Tyra you have to talk to Kayla tonight, but remember, Sophie and I won´t talk with her for a while, at least”. Sa Alex. “And you Soph have to talk to Louis”.

“Yes”. Sa vi samtidigt. Efter några timmars snack gick Tyra till hennes och Kaylas lägenhet medan jag och Alex gick mot killarnas ställe. De satt i vardagsrummet och snackade, vi satte oss bredvid dem.

”Louis, can I talk to you?” Frågade jag honom.

“Yeah of course”. Sa han lite förvånat och vi gick mot köket.

”I´m so sorry that I kind of freaked out last night”. Sa jag.

“No don´t be. It was my fault, really”. Sa han tyst.

“But I overreacted. Can you forgive me?” Frågade jag honom. Han kollade på mig och log.

”Only if you can forgive me. I can´t believe that I accused you of talking with the press”.

“Ehm, I talked to Kayla before, she was the one who called them, and she wanted a story for her magazine. She hadn´t told anyone, not even Tyra”. Sa jag.

“Oh, oh…” Sa han.

“So, friends?” Frågade jag honom.

“No, best friends!” Sa han med sitt Louis-leende och öppnade sina armar mot mig. Jag flinade och kramade honom. Plötsligt hörde vi någon viska och Harry kom ut och såg skyldig ut.

”Sorry, we listened to you”.

”Harry, never do that again”. Sa Louis och spelade pappa. Vi skrattade och de andra kom ut i köket.

”GROUP-HUG!” Ropade Louis och alla kom fram till oss och vi bildade en stor hög. Allt var bra igen. Eller?